Almedalen den 2 juli – vi medverkar i arbetsmarknadsseminarium

DHRs förbundsordförande Rasmus Isaksson medverkade idag i en panel tillsammans med representanter från bland annat socialdepartementet, Försäkringskassan, SKL, Arbetsförmedlingen och Skandia för att diskutera arbetsmarknadsvillkoren för ungdomar med nedsatt rörelseförmåga.

imageTomas Jeppson, Arbetsförmedlingen, (t h), Rasmus Isaksson

Diskussionen fastnade främst i hur lätt det är för ungdomar att fastna i aktivitetsersättning under alldeles för lång tid, och riskerna som följer med det. Rasmus påpekade att man lätt blir likgiltig inför sin framtid om man får aktivitetsersättning. Det är mycket av självförtroendet som snabbt försvinner när man befinner sig långt från arbetsmarknaden, och i och med det den positivitet och självförtroende som krävs när man söker arbete. Istället kan den arbetssökande istället drabbas av en försiktighet och rädsla som gör det svårt att motivera sig själv att söka arbete.

Panelen var överens om att aktivitetsersättningen bidrar tillett utanförskap, ofta i en tid i en arbetssökandes liv där man ska vara som mest aktiv och bygga upp ett nätverk.

Leif Klingensjö från SKL sade att det det behövdes nya metoder och samverkan för att sätta igång. Egentligen skulle det krävas att Arbetsförmedlingen redan i gymnasieskolan gick in och berättade för elever att det finns plats för dem på arbetsmarknaden.

Men insatser behövs betydligt tidigare än så. Rasmus Isaksson påpekade att utanförskapet kan börja mycket tidigare än i gymnasiet. Det handlar om delaktighet på lika villkor redan i grundskolan, samma skolgång för alla. Den fysiska tillgängligheten i skolan spelar stor roll för att en elev med rörelsenedsättning ska kunna inkluderas.

Arbetsförmedlingens Thomas Jeppson sade att det i dagsläget saknas tid och resurser att prioritera den här typen av problematik. Ofta sitter den sökande ensam med en handläggare som saknar den kunskap som krävs för att kunna erbjuda bra matchning för en arbetssökande ungdom med rörelsenedsättning.

Anna Pettersson Westerberg från socialdepartementet sade att aktivitetsersättningen ibland fungerade som en ursäkt att inte helt enkelt inte fortsätta ge stöd åt ungdomar. Li Jansson från Almega kallade detta under presentationen av sin undersökning för ett “politiskt avlatsbrev”.

Ingeborg Watz Forslund från Försäkringskassan höll inte med om detta, och påpekade att det nu fanns samverkan mellan arbetsförmedling och skola i övergången mellan studier och arbetsliv.

Lena Hök från Skandia sade att det inte fanns någon mer tid att spilla. Siffror visar på att det blir betydligt kostsammare att inte få ut ungdomar i arbete i tid, eftersom det på lång sikt leder till ohälsa som kan resultera i långvarg sjukersättning.

Panelen var ense om att det krävs ett större fokus på individen, och framför allt en bättre och mer långsiktig samverkan mellan skola, arbetsförmedling och försäkringskassa för att bättre kunna tillgodose individens behov.

Seminariet anordnades av Puzzlet, som drivs som arvsfondsprojekt av Bräcke diakoni. De har som metod att stanna kvar med den arbetssökande även efter att man hittat en sysselsättning för att kunna göra uppföljning och ge stöd.

Print Friendly, PDF & Email