DHR:s förbundsordförande och Kommunals ordförande i debatt om självbestämmandet

Kommunals ordförande Annelie Nordström bemötte tidigare i veckan vår kommentar om hennes inlägg om arbetsvillkoren för personliga assistenter, vilket vi fann slarvigt och fördomsfullt.  I ett andra inlägg i frågan bemöter hon vår kritik.

DHR stödjer helhjärtat arbetet med att förbättra arbetsvillkoren och arbetsmiljön för personliga assistenter. Arbetsgivares brister och missförhållanden i arbetssituationen kan givetvis inte ursäktas eller tolereras.

I vårt ursprungliga svar på Annelie Nordströms blogginlägg förnekar vi inte heller att det, precis som på andra arbetsplatser, kan förekomma problem och ibland tyvärr missförhållanden. Detta är i grunden, som Annelie Nordström också nu skriver i sitt svar till mig, en arbetsledningsfråga, en fråga om arbetsmiljö och att stärka lagar.

Fackets roll är också viktig – inte minst vad gäller att upplysa medlemmarna om deras rättigheter.  Personliga assistenter befinner sig i en mycket speciell arbetssituation.

Assistansanvändaren befinner sig, å andra sidan, också i en mycket speciell situation. Att låta en annan människa vara med i badrummet eller slå in PIN-koden på bankomaten är mer än vad de flesta människor skulle finna acceptabelt. För många assistansanvändare är det en absolut nödvändighet.

Tack vare assistansreformen som kom 1994 har personer med funktionsnedsättning samma möjlighet till delaktighet och frihet som andra människor. Lagen möjliggör att den assistansberättigade kan leva ett liv som alla andra. Detta skulle inte fungera om inte assistansanvändaren hade självbestämmande och rätten att avgöra om personkemin finns där eller när och hur olika vardagssysslor skulle utföras.

Vi har under en längre tid fått försvara denna livsviktiga reform för människors livskvalitet. De senaste årens många angrepp, på ofta osakliga och kraftigt överdrivna grunder, mot den personliga assistansen har skapat en misstänksamhet mot assistansanvändaren och fått stora konsekvenser för utredningsförfarandet. Behov tolkas allt striktare och assistansanvändarna tvingas underkasta sig integritetskränkande utredningsmetoder om de ska kunna få tillgång till insatserna. Dessa utredningsmetoder skulle förmodligen av många människor uppfattas som oacceptabla och till och med förnedrande.

Därför är vi så måna om att debatten nu förs sakligt och inte misstänkliggör assistansanvändarna, deras familjer eller den majoritet seriösa företag som faktiskt utför sina tjänster och åtaganden på ett seriöst och lagligt sätt.

Det är bra att Annelie Nordström nu, i sitt andra inlägg, också visar upp bilden att det finns bra arbetsgivare som tar sitt ansvar och att många personliga assistenter trivs med sitt arbete. Förhoppningsvis kan denna debatt leda till att den personliga assistentens arbetssituation uppmärksammas, att statusen på yrket uppvärderas samtidigt som vi kan skapa lite ”lugn och ro” för de assistansanvändare som bara vill leva ett liv som alla andra, leva ett liv med god livskvalitet och vara delaktiga i samhället.

Rasmus Isaksson, förbundsordförande i DHR

Print Friendly, PDF & Email