Debattartikel: Stoppa omedelbart neddragningarna i personlig assistans

Imorgon på Internationella funktionshinderdagen, går en enad funktionshinderrörelse ut i en gemensam manifestation för LSS och personlig assistans och mot regeringens åtstramningar. Vi kräver ett omedelbart stopp på neddragningarna!

Mänskliga rättigheter – vad är det för dig? Handlar det om alla människors lika värde, om att inte behöva bli diskriminerad?

Eller handlar det om mer basala behov; mat, kläder och tak över huvudet?
Sverige har ratificerat, det vill säga godkänt, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Vi har lovat att följa konventionen. Det innebär att vi har åtagit oss att säkerställa alla människors möjlighet till full delaktighet i samhället. Här ingår rätten att själv få bestämma var och med vem man ska bo och rätten till personligt stöd för att klara sin vardag. Trots vårt åtagande bryter vi mot konventionen, gång på gång. Vilket FN också har kritiserat, flera gånger. Det är särskilt Sveriges hantering av personlig assistans som har kritiserats.

Det handlar om barn med mycket stora svårigheter, som inte kan äta, andas eller förflytta sig utan hjälp. Plötsligt dras den personliga assistansen in, trots att ingenting förändrats vare sig med barnets tillstånd eller livssituationen i övrigt. Föräldrarna tvingas stanna hemma från jobbet för att ta hand om barnet, utan ersättning. En katastrof för familjen, både mänskligt och ekonomiskt.

Det handlar också om vuxna personer med mycket omfattande funktionsnedsättningar som levt med personlig assistans i 20 år eller mer. När Försäkringskassan gör nya tolkningar av vad som är grundläggande behov mister de hela eller delar av sin personliga assistans – trots att behovet är precis detsamma!

Eller vuxna personer, som kunnat arbeta och försörja sig, med hjälp av personlig assistans eller ledsagning. Plötsligt anses de inte ha tillräckliga funktionsnedsättningar längre, trots att de ansetts ha det sedan många år tillbaka. Och så dras stödet in och personen måste sluta jobba.

Och allt, precis allt, handlar idag om pengar. När LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, nu ska utredas igen är det mest tydliga uppdraget att spara pengar i personlig assistans, en reform som varit revolutionerande för en grupp människor med omfattande funktionsnedsättningar och stora behov. En frihetsreform som ska garantera rätten till delaktighet ska monteras ned.

Det kommer att betyda att vi backar ännu mer på det här området och att FN kommer att rikta kritik mot oss – igen.

Visst är de ekonomiska aspekterna viktiga. Men blir det verkligen billigare, regeringen, när föräldrar till flickor och pojkar med funktionsnedsättning eller kvinnor och män som jobbat och försörjt sig i många år tvingas sluta sina arbeten och tappar sin försörjning? Är det någon som tror att institutioner är billigare än personlig assistans för dem med de största behoven?

Vi vet att samhällsinsatser som utjämnar klyftor i levnadsvillkor också skapar stora samhällsvinster. Vissa av dessa vinster är enkla att beräkna, exempelvis arbetstillfällen och de direkta ekonomiska intäkter dessa ger till statskassan. Andra vinster är svårare att påvisa, exempelvis de hälsoekonomiska vinster som uppstår för dem som direkt berörs av insatserna, men även för deras familjer. Det råder ingen tvekan om att statens kostnader för assistansen betalar sig i flera led.

I förarbetena till LSS betonades att levnadsvillkoren för familjer där det finns barn med funktionsnedsättning många gånger är svåra. Det slogs fast att familjerna inte borde behöva kämpa så hårt för det som borde vara en självklarhet och att de har rätt att leva ett liv som andra. Riksrevisionen skriver i en granskningsrapport att föräldrar till barn med funktionsnedsättning ofta är sjukskrivna, arbetslösa och har sjukersättning i högre utsträckning än andra föräldrar, vilket tyder på hård belastning och svårigheter att hävda sig på arbetsmarknaden. En studie från Socialstyrelsen visar att om barnen har assistansersättning får hela familjen en bättre livssituation. Bland annat kan föräldrar förvärvsarbeta och slipper arbetslöshet och sjukskrivning.

Vad är det för samhälle vi får när vi inte längre kan värna människor med de största behoven? Vad är det för samhälle vi får när vissa medborgare förvägras rätten till delaktighet och självbestämmande? Den som vill stå upp för allas lika värde måste visa det också i politisk handling!

Idag är det Internationella funktionshinderdagen och idag går en samlad funktionshinderrörelse ut på gator och torg för att protestera mot neddragningarna. Vi kräver:

• Nödstopp för indragna assistansbeslut! Inga fler indragna assistansbeslut innan konsekvenserna av Försäkringskassans förändrade behovsbedömningar har analyserats.

• Stärk LSS men inte på bekostnad av personlig assistans! Vi vägrar låta olika insatser och grupper ställas mot varandra. LSS behöver utvecklas och förbättras men vi accepterar inte att det ska ske genom nedskärningar i personlig assistans. Ta bort besparingsdirektiven ur utredningen.

• Sluta förtala assistansreformen! Talet om fusk är förödande för alla som berörs av personlig assistans och övriga LSS i sin vardag. Politiker och myndighetsföreträdare måste hålla sig till bekräftade fakta och inte prata om fusk med hänvisning till uppskattade mörkertal.

Om regeringen inser vad som håller på att hända med LSS och om man verkligen vill bevara och utveckla välfärden så har man snart en möjlighet att sända en tydlig politisk signal: Ta bort ordern om att minska antalet timmar i personlig assistans, som nu ligger som första uppdrag till Försäkringskassan i gällande regleringsbrev! Assistans är frihet och därför måste LSS räddas!

Print Friendly, PDF & Email