DHR-medlem fick Eslövs kommun att tänka om

Therése Dajcman, DHR-medlem och bosatt i Eslövs kommun i Skåne fick under julhelgen problem med ett framhjul till rullstolen. Någon bra service för reparation av hjälpmedel fanns inte att få tag i under ledigheten. Therése vände sig till kommunen, som nu kommer införa beredskap även under helger. 

DHRs förbundsordförande Rasmus Isaksson skrev om detta i sin blogg den 8 januari.

I Eslöv får du inte, som i en del andra kommuner, ha ett hjälpmedel i reserv. Man försöker att tillhandahålla reservdelar, men det är inte alltid det fungerar. Therése blev hänvisad till närliggande vårdhem för att se om där fanns någon rullstol att låna. Detta är ingen bra lösning då tillfälligheter, tur eller välvilja inte kan täcka upp för något som är samhällets ansvar när en akut situation uppstår. Många skulle nog också finna ett vårdhems utbud av hjälpmedel otillräckligt för att uppnå samma nivå av livskvalitet i vardagen som tidigare.

Therése framförde kritiken till kommunen och berättade vilka konsekvenser det får om ett hjälpmedel går sönder under semesterveckorna.

– Utan anhöriga, assistenter, ledsagare och vänner med bil är man tydligen tvungen att tillbringa röda dagar, aftnar, kvällar och vanliga helger i sängen, säger Therése som är relativt nyinflyttad från en annan kommun.

Nu verkar Therése ha fått gehör för sin kritik. Eslövs kommun har pratat med Therése angående den otillräckliga servicen i samband med att ett hjälpmedel går sönder på obekväma tider. Eslövs kommun säger nu att de ska införa en beredskap även under semesterledigheten. Man kommer inom en månad att införa rutiner för att det ska finnas telefonnummer hos varje brukare inom kommunen. En sorts lättviktsrullstol kommer att finnas att låna i akuta situationer och berörd personal kommer att få information om hur de ska agera när någon ringer dit med ett ärende av denna art. 

Bra jobbat, Therése och bra av Eslövs kommun att de nu ändrar sina rutiner.

Jag tycker att det är glädjande att se att vi tillsammans skapar förändringar i tankesätt i alla delar av landet, både nationellt och lokalt. Det är tydligt att vi fortfarande behövs. Det kan vara enbart för att påminna om det mest uppenbara eller att upplysa om det som ingen annan sett eller förstått. I det arbetet behövs vi alla med våra unika erfarenheter och kvaliteter.

Det handlar också om HUR vi framför vårt budskap. Det är precis lika viktigt med ett kroppspråk som andas stotlhet och värdighet, som att säga det med egna ord. Vi måste tro på att våra perspektiv också kan göra skillnad i den allmänna diskussionen i samhället om människosyn, människors lika värde, mångfald, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

Print Friendly, PDF & Email