DO avslutar ärende trots att myndigheten medger att diskriminering kan föreligga

Ingen diskriminering på grund av bristande tillgänglighet förelåg då DHR-medlemmen Lars-Göran Wadén nekades åka med bussen. Detta har DO kommit fram till efter nästan ett års utredning och avslutar nu ärendet. DHR kräver nu att lagstiftningen skärps.

Lars-Göran Wadèn skulle den 2 januari 2015 åka buss till sin bror men han kom inte med bussen. Anledningen var att chauffören sa att trappliften på bussen inte kunde användas för att han saknade utbildning för detta.

Lars-Göran Wadén gjorde en anmälan till DO (diskrimineringsombudsmannen) om att han utsatts för diskriminering i samband med den tilltänkta bussresan med X-trafik i region Gävleborg. DO har nu efter nästan ett års utredning beslutat att avsluta ärendet utan ytterligare åtgärder.

DO gör bedömningen att ingen diskriminering i lagens mening förekom i den aktuella situationen. Däremot för DO fram att det kan vara möjligt att Lars-Göran Wadén har blivit utsatt för diskriminering. Det är bussbolaget, VS Perssons Bussar som trafikerar denna sträcka för X-trafik, som ansvarar för att ingen diskriminering på grund av bristande tillgänglighet förekom för detta fall.

DO framför att det är oklart om Lars-Göran Wadén hade en tillräckligt varaktig kontakt med bussbolaget för att den anmälda situationen ska betraktas som bristande tillgänglighet. DO uppger även att bussbolaget har förtydligat för sina anställda vilka rutiner som gäller i fråga om tillgänglighet.

DHRs förbundsordförande Rasmus Isaksson menar att beslutet, om att inte gå vidare med Lars-Görans Wadéns ärende, är både motsägelsefullt och svagt.

– DO medger att Lars-Göran kan ha blivit utsatt för diskriminering men väljer att inte gå vidare med fallet eftersom de inte vet hur varaktighetskriteriet ska tolkas, säger Rasmus Isaksson. DO skriver att de bedömer att Lars-Göran Wadén kan ha blivit utsatt för diskriminering i form av bristande tillgänglighet. Det är ju just därför de borde gå vidare med ärendet! Utan rättslig prövning får vi ingen praxis och lagen förblir verkningslös. DHR har hela tiden varnat för att kravet på varaktighet i relationen mellan individ och verksamhetsutövare öppnar för godtyckliga bedömningar och gör lagen oanvändbar.

– Upprörande är också att DO nöjer sig med att företaget som står anmält lovar bättring, fortsätter Rasmus Isaksson. Det väsentliga är ju den kränkning som individen redan har blivit utsatt för. DO tycks mena att ”en gång är ingen gång” men det tankesättet strider mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. DHR kräver att regeringen nu skyndsamt skärper lagstiftningen som berör bristande tillgänglighet som en form av diskriminering.

Print Friendly, PDF & Email