FNs övervakningskommitté kritiserar Sverige

I ett första utkast till en rapport från FN-kommittén som övervakar hur Sverige följer konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning får Sverige hård kritik på flera punkter. Kritiken spänner över flera områden från generella synpunkter till tydligt utpekade områden. 

Några huvudpunkter i kritiken från övervakningskommittén:

  • Konventionen är inte svensk lag och frivillig att implementera på kommunal nivå. Det finns för få indikatorer hur väl Sverige följer konventionen.
  • Sverige uppmanas att ompröva lagförslaget om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering, då det strider mot artikel 5 i konventionen om jämlikhet och icke-diskriminering. De tar som exempel upp förslaget att företag med mindre än 10 anställda inte omfattas.
  • Kommittén är oroad över att många människor har mist sin personliga assistans sedan 2010, efter en omtolkning vad som räknas som grundläggande behov och andra personliga behov. De som har fått behålla assistansen har fått neddragningar.

– Det är bra att kommittén har varit så tydliga, säger Rasmus Isaksson, förbundsordförande i DHR. Kommitténs rapport bekräftar det DHR har framhärdat ända sedan Sverige antog konventionen. En tydlig kritik är att lagförslaget om bristande tillgänglighet som en form diskriminering strider mot FN-konventionen och bör arbetas om.

Ur FN-kommitténs rapport

Generella principer och åtaganden
Övervakningskommittén är oroad över att indikatorerna som används för att övervaka konventionen, enbart baseras på områden som är strikt relaterade till funktionshindersområden och inte täcker alla rättighetsområden i konventionen. Det är oroande att rapporteringssystemet är frivilligt på kommunal nivå.

Kommittén rekommenderar att regeringen ser över indikatorsystemet för att säkerställa alla rättighetsområden i konventionen infrias samt skapar incitament för att kommunerna ska kunna övervaka implementeringen.

Kommittén är oroad över att konventionen inte har implementerats i svensk lagstiftning och att tolkningen i och med det överlåts till myndigheter, kommuner, län, domstolar etcetera. Det leder till att konventionens artiklar inte kan fungera som riktlinjer i domslut såsom det är tänkt. Det finns ett glapp mellan statlig och kommunal nivå i riktlinjerna för hur konventionen implementeras.

Kommittén uppmanar regeringen att säkerställa konventionens anpassning till svensk lagstiftning för att därmed kunna tillämpas som svensk lag.

Artikel 5 – Jämlikhet och icke-diskriminering
Kommittén är oroad över att förslaget till diskrimineringslagstiftning undantar företag med färre än tio anställda. Kommittén uppmanar regeringen att revidera förslaget till diskrimineringslag med hänvisning till artikel 5. Regeringen ska ta alla ändamålsenliga steg för att säkerställa att rimliga åtgärder tillhandahålls utan undantag. Konventionen uppmanar även regeringen att anta en legal definition av begreppet ”rimliga åtgärder” i all relevant lagstiftning, för att det ska kunna tillämpas inom alla samhällsområden.

Kommittén är oroad över att systemen för att hantera ärenden av intersektionell diskriminering, exempelvis funktionsnedsättning i relation till kön och sexualitet, kräver mer utveckling.

Artikel 6 – Kvinnor med funktionsnedsättning
Kommittén rekommenderar att regeringen säkerställer att perspektivet kön och funktionsnedsättning genomsyrar lagstiftning och riktlinjer, enkäter, planer, implementering, utvärdering och övervakning av aktiviteter. Ytterligare rekommenderas regeringen att anta specifika och effektiva åtgärder för att förhindra intersektionell form av diskriminering gentemot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

Artikel 7 – Barn med funktionsnedsättning
Kommittén är oroad över att barn med funktionsnedsättning inte är systematiskt involverade i beslut som rör dem och att de saknar möjligheter att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem. Kommittén rekommenderar att regeringen säkerställer såväl som inför ytterligare garantier för att barn ska bli hörda i alla frågor som rör dem.

Artikel 8 – Medvetandegörande om situationen för personer med funktionsnedsättning
Kommittén rekommenderar att specifika handlingsplaner tas fram tillsammans med funktionshinderrörelsen för att öka medvetenheten bland anställda i den offentliga sektorn.

Kommittén är oroad över bristen på att innehållet i konventionen inte främjas bland offentligt anställda och privata aktörer, framför allt när det kommer till nya strategier som blivit införlivade i människorätts-lagstiftningen, såsom konceptet rimliga åtgärder och diskriminering på grund av funktionsnedsättning.

Artikel 9 – Tillgänglighet och användbarhet
Kommittén är oroad över att regelverket avseende tillgänglighet och användbarhet till byggnader inte efterlevs, och noterar att processen kring offentlig upphandling inte används för att främja tillgänglighet och användbarhet.

Kommittén rekommenderar att regeringen säkerställer och medvetandegör kommuner och landsting, så att de har tillräckliga medel och riktlinjer för att bevaka, utvärdera och säkerställa full tillgänglighet och användbarhet till byggnader.  Kommittén rekommenderar vidare att krav på tillgänglighet och användbarhet systematiskt inkluderas i all offentlig upphandling.

Artikel 16 – Rätt att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp
Kommittén är oroad över de rapporter som visar på graden av våld som kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för och den låga procenten av skyddsboenden som är tillgängliga och användbara för personer med funktionsnedsättning. Kommittén rekommenderar att regeringen säkerställer att våld och övergrepp mot flickor, pojkar och kvinnor med funktionsnedsättning identifieras och att tillräckligt stöd ges. Vidare rekommenderar kommittén att personal som arbetar inom hälso- och sjukvård, polis och rättsväsende får nationell utbildning i frågan.

Artikel 19 – Rätt att leva självständigt och att delta i samhället
Kommittén är oroad över nedskärningarna i den personliga assistansen på grund av omtolkningen av begreppen ”grundläggande behov” och ”övriga behov”. Personer med assistans har upplevt kraftiga nedskärningar till synes utan anledning. Det är vidare oroande att antalet bifallna beslut enligt LSS inte verkställs. Kommittén rekommenderar att regeringen säkerställer att reformen om personlig assistans tillhandahåller tillräckligt och rättvist ekonomiskt stöd för att säkerställa att personer kan leva självständigt i samhället.

Artikel 23 – Respekt för hem och familj
Kommittén rekommenderar att regeringen säkerställer förbud mot diskriminering vid adoptionsförfarandet.

Artikel 24 – Utbildning
Kommittén är oroad av rapporterna om att skolor kan neka antagning av vissa elever med hänvisning till skolans organisation eller ekonomiska förutsättningar. Vidare är kommittén bekymrad över rapporter som indikerar att barn med särskilda behov inte får tillgång till utbildning på grund av bristande stöd. Kommittén uppmanar regeringen att garantera inkludering av alla barn med funktionsnedsättning i det allmänna skolsystemet och att de ges stöd efter behov.

Artikel 27 – Arbete och sysselsättning
Kommittén är oroad över den höga graden av arbetslöshet bland personer med funktionsnedsättning jämfört med den övriga befolkningen, vilket är alarmerande i relation till förändringarna i socialförsäkringssystemet. Kommittén är vidare oroad över att det kvarstår signifikanta könsskillnader gällande anställning och inkomst.

Kommittén rekommenderar att regeringen vidtar åtgärder för att förbättra möjligheten till arbete för personer med funktionsnedsättning i enlighet med ”Funkautredningen”. Vidare föreslår kommittén att öka möjligheten till stöd, arbetshjälpmedel och lönebidrag med mera. Kommittén rekommenderar också regeringen att värdera och utvärdera effekten av begreppet ”personer med nedsatt arbetsförmåga” enligt icke-diskrimineringsprincipen.

Artikel 29 – Deltagande i det politiska och offentliga livet
Kommittén är oroad över det låga antalet personer med funktionsnedsättning som kandiderar till och innehar politiska förtroendeuppdrag.

Kommittén rekommenderar regeringen att säkerställa att alla personer med funktionsnedsättning som är valda till ett politiskt förtroendeuppdrag ges nödvändigt stöd efter behov, inklusive personlig assistans.

Artikel 31 – Insamling av statistik och information
Kommittén rekommenderar att regeringen tar fram statistiskt underlag gällande personer med funktionsnedsättning, för att kunna mäta och rapportera utveckling i förhållande till hur konventionens rättigheter efterlevs.

Artikel 33 – Nationellt genomförande och övervakning
Kommittén är oroad över att regeringen inte har någon strategi för mänskliga rättigheter och övervakning av konventionens implementering. Vidare är kommittén oroad över att ansvaret för frågan ligger under socialdepartementet och inte under departementet som har hand om frågor rörande mänskliga rättigheter och diskriminering. Kommittén rekommenderar att en oberoende mekanism för övervakning tillsätts med uppgift att effektivt uppfylla skyldigheterna enligt konventionen.

Uppföljning och spridning
Kommittén kräver att regeringen implementerar de rekommendationer som framkommer i kommitténs slutgiltiga anmärkningar av Sveriges rapport. Vidare uppmanar kommittén bestämt att regeringen inkluderar det civila samhället och då främst funktionshinderrörelsen i förberedelserna av sin andra rapport.

Kommittén kräver att regeringen sprider kommitténs slutgiltiga anmärkningar och gör dem tillgängliga för allmänheten, ideella organisationer samt för personer med funktionsnedsättning.

Kommittén kräver att Sverige lämnar in sin andra och tredje rapport senast den 15 januari 2019. Dessa rapporter ska innehålla information om hur kommitténs rekommendationer implementerats.

Print Friendly, PDF & Email