Hälsningsanförande DHRs förbundsmöte

Förbundsmötet är nu öppnat. Här kan ni läsa förbundsordförande Rasmus Isakssons hälsningsanförande.

Foto: Albert Martinsson

Varmt välkomna hit till Courtyard Marriott, till Stockholm och till DHRs förbundsmöte 2015. Nu träffas vi igen för att diskutera och fatta beslut om hur vi ska stärka vår roll som viktig aktör på den rättighetspolitiska arenan. Det här är första gången som vi har ombud utsedda av medlemmarna genom direktval. Därför finns också en hel del nya ansikten framför mig och jag hälsar er speciellt välkomna. Direktvalet är ett steg mot en mer utvecklad och modern interndemokrati.

Vi röstberättigade på detta förbundsmöte har getts ett hedersamt förtroende från våra medlemmar att med DHRs bästa i fokus fatta nya beslut om vår organisation och vårt fortsatta påverkansarbete. Detta tycker jag är viktigt att bära med sig in i förhandlingarna och något som knyter oss alla samman. Med den vetskapen känner jag mig trygg om att diskussionerna kommer att ha högt till tak men med en demokratisk viktig respekt för olika åsikter.

FN har gett Sverige kritik på många områden vad gäller mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Kritiken har bland annat handlat om undantagen i tillägget om bristande tillgänglighet som en ny form av diskriminering, integritetskränkande utredningsmetoder inom den personliga assistansen, hur Sverige använder sig av begreppet ”nedsatt arbetsförmåga” och om utestängningen på arbetsmarknaden.

Sverige har ett gott rykte internationellt och ett förtroende att förvalta i frågan om mänskliga rättigheter men med det kommer också ett ansvar. DHR anser att regeringen nu på allvar måste ta tag i frågan om att inrätta en oberoende nationell kraftfull institution för att stärka arbetet för mänskliga rättigheter.

Jag måste erkänna att jag ibland går in på vår hemsida, trycker på fliken ”Om DHR” och läser meningen ”DHR nöjer sig inte bara med att erkänna principen om människors lika värde. Vi arbetar för att förverkliga den.” De är stora ord som medför stort ansvar. DHR har en lång historia av att driva rättighetspolitiska frågor som ytterst handlar om demokrati, mänskliga rättigheter och människors lika värde. Det är viktigt att DHR inte bara driver funktionshinderpolitiska frågor utan ger ett funktionshinderperspektiv på alla möjliga aktuella samhällsfrågor.

Allt fler människor är på flykt från sina hemländer till Europa.FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning säger i Artikel 11 angående Risksituationer och humanitära nödlägen att: ”Konventionsstaterna ska, i enlighet med sina åtaganden enligt internationell rätt, innefattande den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna, vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa skydd och säkerhet för personer med funktionsnedsättning som är i risksituationer, däribland väpnad konflikt, humanitära nödlägen och naturkatastrofer.”

Den rådande flyktingkrisen har kallats den värsta sedan andra världskriget. Situationen är allvarlig. Personer med nedsatt rörelseförmåga har svårt att klara av den fysiskt krävande och livsfarliga resan till Europa. Det hörs väldigt lite om de personer som inte kan fly utan, på grund av nedsatt rörelseförmåga, tvingas stanna kvar i oroliga områden. Jag har sökt, och fortsätter att söka, Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson för att boka in ett möte och prata om flyktingkrisen ur ett funktionshinderperspektiv.

Jag vill också fråga hur det svenska systemet för flyktingmottagande kan anpassas bättre för personer med nedsatt rörelseförmåga. Idag vet vi att många av de insatser som personer med nedsatt rörelseförmåga måste få tillgång till för att vi ska kunna uppnå en skälig levnadsstandard är insatser som inte är tillgängliga för människor som bor på migrationsverkets boende eftersom de saknar en kommunal bostadsadress.

Det är inte acceptabelt att personer med nedsatt rörelseförmåga ska drabbas av en ökad utsatthet eller större risker än personer på grund av sin funktionsnedsättning. Detta gäller även i krig och andra krissituationer.

Nu är vi i sluttampen av regeringens strategi för funktionshinderpolitiken. Varje år ger Myndigheten för delaktighet ut en rapport kallad ”Hur är läget?”. Denna rapport är en uppföljning av strategin för funktionshinderpolitiken 2011-2016. De senaste åren konstateras det i rapporten att utvecklingen går framåt – men för långsamt. Inom de flesta samhällsområden visar siffrorna på en utsatthet för personer med funktionsnedsättning i det svenska samhället och ett missgynnande i förhållande till personer utan funktionsnedsättning. Det är exempelvis tio gånger vanligare att personer med funktionsnedsättning upplever sin hälsa som dålig jämfört med personer utan funktionsnedsättning.

18 procent av kvinnor med funktionsnedsättning uppger att de har utsatts för våld eller hot om våld, i jämförelse med knappt 8 procent bland kvinnor utan funktionsnedsättning. Antalet inskrivna arbetslösa med en funktionsnedsättning har dubblerats sedan 2008. Endast nio av 257 myndigheter uppfyller Myndigheten för delaktighets 13 kriterier för grundläggande tillgänglighet.

Fuskdebatter har drabbat personer med nedsatt rörelseförmåga hårt de senaste åren. Debatten har ofta lågt ställda krav på analys och verklighetsförankring. Som en konsekvens har praxis i bedömningar av LSS-insatser skärpts på ett sätt som DHR menar inte ligger i linje med lagens intentioner. Medlemmar berättar hur utredningsmetoderna upplevs som integritetskränkande. DHR har flera gånger tvingats att försvara LSS intentioner mot de som hävdar att det är en alldeles för dyr reform, mot de som vill minska självbestämmandet för assistansanvändarna och de som vill tillbaka till särlösningar och institutioner. LSS-insatserna innebär en frihet och delaktighet som annars inte hade varit möjlig för många av våra medlemmar.

Den kriminella handeln med parkeringstillstånd är ett annat fenomen som inkräktar på vår möjlighet till fri rörlighet i samhället. Istället för att ta itu med denna kriminella verksamhet införs istället en hårdare praxis vilket gör det omöjligt för personer med nedsatt rörelseförmåga att få parkeringstillstånd om du inte kör fordonet själv. Konsekvenserna blir att många får se sin frihet begränsas samtidigt som den kriminella verksamheten med handel av falska parkeringstillstånd fortsätter.

Vi talar i egen sak och det ska vi göra. Det som DHR säger bygger inte på antaganden eller hörsägen. De är självupplevelser och inga datamodeller eller idéer som letat sig upp ur någon skrivbordslåda. Vårt påverkansarbete har sin kärna i verkligheten och våra röster måste tydligt höras. Fördomar måste bekämpas – varje dag. Nedsättande stämplar i pannan måste suddas bort. Vi måste få folk att lyssna på de unika erfarenheter som utgör grunden för DHRs påverkansarbete.

Från politiskt håll krävs det bättre konkreta lösningar. Arbetsgivare måste sluta skylla på kunskapsbrist. Kunskapen finns! Stödåtgärder finns också för den som behöver det. Jag tror att det grundläggande problemet handlar om normer. Funktionalitet är fortfarande, vill jag påstå, en väldigt udda figur i samhället. Normen om att vi alla ska kunna gå, tala obehindrat, ha två armar och två ben, tycks vara djupt rotad i människors medvetande. Det tycks vara den olikhet som människor i allmänhet har absolut svårast att ta sig förbi.

Här vill jag nämna DHRs samarbete med RFSL Riksförbundet för sexuellt likaberättigade i ett projekt kallat Funkisprojektet och som har som syfte att förändra diskriminerande normer så att alla har möjlighet att vara den man önskar och leva det liv man vill. Värdet av mångfald är för mig en självklarhet. I ett samhälle där vi begränsas på grund av hur vi ser ut, varifrån vi kommer, vad vi gör eller vem vi älskar står min frihet och delaktighet näst på tur att begränsas. Vi vinner heller ingenting på att ställa grupper i samhället mot varandra.

Diskriminering beror egentligen bara på en sak – att det finns normer i samhället som bestämmer hur vi ska se ut och vara. Därför är det viktigt att DHR, enskilt och i samarbete med andra, protesterar mot all form av diskriminering oavsett vem den drabbar. DHR deltog även i år i Prideparaden. I år satte vi nog rekord i antalet deltagare när vi slog oss samman med Förbundet Unga Rörelsehindrade. Tack alla ni som var där och deltog i paraden. Tack också till er som inte kunde vara där men som följde, twittrade och delade oss via sociala medier. Pride är en hyllning till mångfalden.

I projektet EJA, En Jour för Alla, samarbetade vi bland annat med Handikappförbunden, FUB och FQ, Föreningen Kvinnor och Funktionshinder för att lyfta debatten om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning och verka för fler tillgängliga kvinnojourer. Vi har ett pågående samarbete med Svenska Jägareförbundet gällande jakt och tillgången till naturen för personer med funktionsnedsättning och vi har samarbetat med Rekryteringsgruppen i att främja ett aktivt friluftsliv för personer med nedsatt rörelseförmåga. Samarbeten ger ny kunskap och möjlighet att påverka i frågor som vi annars kanske inte hade haft.

DHR har en ovärderlig tillgång i de ideella krafter som finns ute i landets avdelningar och distrikt. Ert arbete är viktigt! Inte bara är ni våra öron och röster i det lokala påverkansarbetet, utan också dörren till våra medlemmar. Det är från detta goda arbete vi får till oss de erfarenheter som utgör kärnan i DHRs påverkansarbete. På ordförandeklubban som jag brukar öppna våra förbundsstyrelsemöten med, står inristat orden ”Sammanhållning ger resultat”. Det är ofta på avdelningsnivå som medlemmar kan dela med sig av de erfarenheter som gör vardagen enklare för någon annan.

Jag vill här passa på att tacka för alla de inbjudningar jag fått från avdelningar och distrikt, det goda mottagandet och den kunskap ni har gett mig utifrån era specifika utmaningar och framgångar. Det har stärkt mig och förbundsstyrelsen i vårt arbete.

Min väg till DHR har gått genom vårt ungdomsförbund Förbundet Unga Rörelsehindrade. Genom de kunskaper vi får från ungdomsförbundet kan vi bilda oss en uppfattning om de utmaningar som påverkar vuxenlivet och som människor också bär med sig under lång tid framöver. Vi kompletterar varandra bra och har tillsammans ett påverkansarbete som spänner över hela livet. Det är viktigt att vi jobbar tillsammans med ungdomsförbundet i de frågor där vi har gemensamma intressen. Vi får inte tappa ungdomarna innan de når DHR. Deras engagemang behövs och vi vet av erfarenhet att DHR behövs. Jag vill också säga att jag nog inte hade varit lika engagerad i DHR om jag inte fått gå igenom Förbundet Unga Rörelsehindrades rättighetspolitiska skola.

Det var genom möjligheten att bli involverad i DHRs viktiga internationella utvecklingssamarbeten som mitt engagemang i DHR tog sin början. Genom att ha fått förmånen att resa och studera hur funktionshinderorganisationer i utvecklingsländer fungerar och hur engagemanget där ser ut, har jag fått en ovärderlig kunskap om organisationers uppbyggnad och en förståelse för de utmaningar som måste besegras för att uppnå delaktighet och jämlikhet. Dessa resor har varit tidsresor som gjort att jag förstår DHRs viktiga ideologi på ett mycket bättre sätt än jag tror att jag annars hade gjort. Människorna som jag har träffat på dessa resor har inneburit mycket för min förståelse om allvaret i det vi gör. Förändringar kommer inte utan vårt engagemang. Vårt demokratiska samhälle och vår rätt att engagera oss i föreningslivet ger oss en möjlighet att påverka samhället som inte alla världsmedborgare har.

År 2000 antog FN Millenniemålen. De åtta målen skulle vara uppnådda till 2015 och det ser ut som att arbetet har gett resultat. Det har skett en kraftig minskning av extrem fattigdom i världen och fler barn har möjlighet till grundskoleutbildning. Extrem fattigdom är dock fortfarande ett stort världsproblem. Hur många personer med funktionsnedsättning som lever i extrem fattigdom framgår inte av resultaten. En rapport gjord 2013 av MyRight visar att 90 % av barn med funktionsnedsättning som bor i utvecklingsländer inte går i skolan.

Nyligen antogs nya utvecklingsmål av FNs generalförsamling och funktionshinderrörelsen har varit påtryckande i förarbetet för att funktionshinderperspektivet ska inkluderas i målsättningarna. För mig är det väldigt viktigt att vi har en röst i den internationella rättighetspolitiken. Det är viktigt att vår kamp för lika rättigheter och alla människors lika värde inte bara stannar vid landsgränsen. På samma sätt kan internationella påtryckningar få vår regering att agera när de brister i sitt ansvar. Jag nämnde FNs kritik mot Sveriges regering i början av mitt inledningsanförande.

Förbundsmötet är DHRs högsta beslutande organ. Här tar vi besluten om DHRs inriktning för de kommande två åren. DHR har en imponerande historia i både längd och innehåll. Vi måste samtidigt vara ett modernt förbund som följer med i den tekniska utvecklingen för att nå ut till så många människor som möjligt. Vi lever i en tid när det egentligen bara behövs ett par knapptryck för att nå tusentals personer. Därför blir det också viktigare att vi är med i nyhetsflödet och snabbt kan agera. Jag tycker att vi har lyckats bra med att ta tag i frågor som andra missar och vi har ett högt förtroende på den rättighetspolitiska arenan. DHR ska vara det självklara valet för personer med nedsatt rörelseförmåga.

Parentation

Fortfarande händer det att personer som haft styrelseuppdrag, jobbat på förbundskansliet eller tidigare varit förbundsordförande hör av sig för att diskutera funktionshinderpolitiska idéer eller utmaningar. Personer med ett stort rättighetspolitiskt engagemang tycks aldrig riktigt kunna sluta att bli engagerade och att engagera andra. Det tycker jag är väldigt positivt och fint. Att bli riktigt engagerad påverkar ens personlighet för alltid. Men till slut tystnar den kraftfulla rösten och de är dem vi tillägnar den här stunden.

Alija Bahtijaragic jobbade under många år på DHR Blekinges läns distrikts kansli. Han var en väldigt omtyckt medarbetare och uppskattad även bland medlemmar. Han var också en stor MFF-supporter. Alija gick i pension en månad innan han gick bort och om det inte hade hänt så är jag säker på att vi fortfarande hade fått ta del av hans engagemang på något sätt. Även på förbundsnivå har Alija gjort sig känd bland annat genom att på Förbundsmötet 2013 väljas in i revisorspoolen.

Avtrycken som hans engagemang och hårda arbete har gjort, kommer att märkas i DHR under en lång tid framöver. Alija får här också symbolisera alla de medlemmar som lämnat oss sedan förra förbundsmötet.

Vi tänder inget ljus den här gången på grund av allergier men jag tycker att vi hedrar Alijas minne med en tyst minut.

Tack!

Rasmus Isaksson, DHRs förbundsordförande

Print Friendly, PDF & Email