Individen i centrum på Arbetsmarknads- och Näringslivsdagarna

DHR höll i två välbesökta seminariepass under den första av SKL:s  Arbetsmarknads- och Näringslivsdagar torsdagen den 12 mars. Både under vårt seminarium och på andra föreläsningar verkade man överens om att det enda sättet att få ut människor med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden är att fokusera på individen.

Programmet på de båda seminariepassen var de samma – samtal om förutsättningar, hinder och möjligheter för personer med nedsatt rörelseförmåga på arbetsmarknaden. Samtalsledare var Maria Johansson, konsult och DHRs förra förbundsordförande.

Deltagare i DHRs seminarium på ArbNär 2015

Övre raden: Emil Erdtman, Handikappförbunden; Annika Jyrwall Åkerberg, jurist; Elisabet Söderberg, forskare; Lena Hennel, journalist. Nedre raden: Tobias Holmberg, studerande och funkpolaktivist; Rasmus Isaksson, DHRs förbundsordförande; Maria Johansson, konsult och seminariets samtalsledare.

Emil Erdtman, projektsamordnare på Handikappförbunden, berättade om projektet Rätt stöd till arbete och hur viktigt det är att rätt person hamnar på rätt plats för att en matchning ska fungera bra. Han efterlyste också det lilla extra hos arbetskonsulenterna i kommunerna – det krävs att man från kommunhåll ser till individens bästa för att kunna hjälpa personen komma till sin rätt på sin arbets- eller praktikplats och känna sig värdefull.

Erdtman betonade också att det är viktigt att det finns en tilltro till den arbetssökandes vilja att komma i arbete, och nämnde också att en arbetsgivare ofta struntar i de tusenlappar som ett lönebidrag eller annan form av ekonomiskt stöd kan ge – huvudsaken är att den anställde fungerar bra på arbetsplatsen.

Vikten av tilltro och att bli stärkt på rätt sätt var även något som forskaren Elisabet Söderberg pratade om. Hon presenterade resultatet av sin avhandling, som visar på att det egentligen inte är själva funktionsnedsättningen som är det största hindret – utan att lågt ställda förväntningar, överbeskydd och överengagemang som gör att individen redan i skolåldern får en dålig självbild och lågt självförtroende. En dålig grund att stå på om man sedan ska ut i arbetslivet.

– Det är inte okej att inte tro på människor förmåga, sade Elisabet Söderlund under samtalet. Det är förtryck.

Tobias Holmberg, studerande och funkpolaktivist, pluggar på 150 % och har utöver detta jobbat som lärarassistent. Han betonade under samtalet att om tillgängligheten fungerar som den ska så föreligger ju inga egentliga hinder.

Juristen Annika Jyrwall Åkerberg, som också deltog i samtalet, poängterade för sammanlagt 270 anställda inom kommun och landsting, att det är diskriminering att ha otillgängliga skolor. Hon kom precis ut med boken Diskriminering på grund av funktionsnedsättning (2015). Hon sade också att det är viktigt att kommunerna samarbetar med de lokala funktionshinderföreningarna – det är där kunskapen finns.

Rasmus Isaksson, DHRs förbundsordförande, invände dock under sin del av samtalet och sade att det nog inte handlade om okunskap i grund och botten – det är bara att googla – men det finns en ovilja att förbättra. Han sade också att det är bra att diskussionen sätter individen i centrum – inte bara under vårt seminarium, utan på hela Arbetsmarknads- och Näringslivsdagarna i stort.

Lena Hennel, journalist, sade att bristen av representation av personer med funktionsnedsättning i media är en del av problemet. Det innebär också att rapporteringen blir därefter. Hon efterlyste fler förebilder och att funktionshinderrörelsen ska bli bättre på att jobba mot media. Det gäller nu att spetsa sitt budskap så mycket som möjligt – annars förvinner det i mängden.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson presenterade avslutningsvis regeringens mål och reformer för arbetsmarknadspolitiken inför samtliga deltagare på konferensen. Hon sade att det var dags att kommuner och landsting lät regelverk och krångel stå i vägen för att på ett snabbt och effektivt sätt sätta folk i arbete. Precis som Emil Erdtman och Elisabet Söderberg konstaterar Ylva Johansson att det måste finnas en tilltro till människors förmåga och vilja att växa. Detta innebär att stat, kommun och landsting måste arbeta tillsammans, bli mer flexibla i sitt arbete och framför allt – sätta individen i centrum.

Print Friendly, PDF & Email