Så här blev lagförslaget

Idag presenterades det lagförslag som ska klassa otillgänglighet som en form av diskriminering. Det var ett lagförslag som innebär att den enskilda individen ska kunna ta upp otillgänglighet som brott mot diskrimineringslagen, och kunna erhålla ersättning, men som också gav gott om utrymme för undantag, avgränsningar och dispans.

Nyheten uppdateras löpande.

Detta är definitionen, tagen från integrationsminister Erik Ullenhags presentation:

Bristande tillgänglighet som diskriminering

När en person med funktionsnedsättning missgynnas genom underlåtenhet att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet för att personen ska komma i en jämförbar situation med en person utan funktionsnedsättning.

Ullenhag var mycket tydlig med att tillgänglighet är en mänsklig rättighet. Det handlar om att inte utestänga människor från samhället. Man ska alltså kunna driva enskilda fall av diskriminering, vilket man inte kunnat göra tidigare, och ha rätt till diskrimineringsersättning. Diskrimineringsombudsmannen är ansvarig myndighet.

Integrationsminister Erik Ullenhag i samtal med Maria Johansson, DHRs förra förbundsordförandeDiskrimineringsersättningen ska vara så pass stor att den ska avskräcka andra att bryta mot diskrimineringslagen.

Ullenhag underströk att det främst handlar om enklare tillgänglighetsåtgärder som redan borde ha tagits hand om. Detta ska omfatta alla områden som idag faller under rådande diskrimineringslagstiftning.
Det kan alltså handla om
– Fysisk miljö
– Brister i personlig service
– Information
– Undervisningslokaler och läromedel

Ullenhag påpekar också att tillgänglighet ger nöjdare kunder överlag, och att tillgänglighet bidrar till en bättre vardag för alla.

Undantag

Avgränsningarna var dock många. Bland annat ska företag, vårdinrättningar och så vidare med färre än tio anställda inte behöva följa lagen, detta för att inte drabbas ekonomiskt och kunna fortsätta bedriva sin verksamhet. Detta trots att det i lagförslaget står att det handlar om relativt enkla åtgärder, som till exempel en ramp.

Även privatpersoner undantas från förbudet när det handlar om att tillhandaha varor och tjänster.

Åtgärder ska inte heller behöva vidtas om det handlar om tillgänglighetsanpassning av fysiska miljöer där det är praktiskt ogenomförbart, till exempel i trånga gränder. Återigen handlar det om fall-till-fallbasis.

Här är några andra undantag:
– Man ska inte behöv göra sin bostad tillgänglig när den läggs ut för visning inför försäljning, ej heller närliggande utomhusmiljö
– Man ska inte kunna ställa krav på en arbetsgivare att göra lokalerna anpassade om man ringer självmant och frågar om det finns jobb

Maria Johansson, DHRs förra förbundsordförande och initiativtagaren till Torsdagsaktionen, säger:
– Min övergripande känsla är lättnad och glädje över att det blir ett lagförslag och stolthet över alla som på alla olika sätt genom decennier deltagit i kampen. Jag är samtidigt mkt besviken och oroad över vad undantaget för verksamheter med färre än tio anställda leder till. Förhoppningsvis kommer dock detta tydliga princip- och perspektivskifte spilla över också på dem. Konsekvenserna behöver noga följas framöver.

Här kan du läsa lagrådsremissen i sin helhet.

DHRs kommentar

– Konkret är det naturligtvis bra att man nu kan kalla otillgänglighet som diskriminering, säger DHRs förbundsordförande Rasmus Isaksson. Detta kan vi använda och förhoppningsvis få diskussioner kring.

Lagförslaget brister dock på några avgörande punkter.

  • förbudet gäller inte för privatpersoner eller för företag med färre än tio anställda.
  • utgår från gällande regler om tillgänglighet, till exempel i plan- och bygglagen eller i EU-förordningar.

Vad innebär då detta?

Jo, att näringsidkare som har få anställda inte kan anmälas för diskriminering till sina lokaler. Många mysiga fik, barer och små butiker kommer inte kunna anmälas för diskriminering.

Diskrimineringslagen kommer att ha Plan- och bygglagen, PBL som utgångspunkt. Det innebär att bristande tillgänglighet och användbarhet till studentbostäder, ungdomsbostäder och friggebodar, inte kommer kunna anmälas för diskriminering då de kommer vara giltiga enligt PBL.

Dessa punkter anser DHR måste åtgärdas för att lagstiftningen ska kunna ha någon betydande verkan.

En mer detaljerad analys kommer framöver.

Här är Erik Ullenhags debattartikel från SvD Brännpunkt i morse.

Print Friendly, PDF & Email