Sista dagen i Almedalen

Vi summerar vår vistelse i Almedalen, en vecka som gett oss många nya insikter, som bekräftat många gamla farhågor och som varit fullt av roliga möten med trevliga, öppna människor som liksom vi kräver ett samhälle där alla är delaktiga.

image

Tälten började packas ihop redan i fredags. Det är betydligt färre människor som rör sig längs Cramérgatan på väg ner till partiledartalet i parken. Det finns knappt några seminarier att gå på. Almedalen supervalåret 2014 är i stort sett över. Men vi delar ut våra kassar med mänskliga rättigheter. Folk stannar till och lyssnar på oss, pratar med oss.
– Får det vara en kasse med mänskliga rättigheter och vatten, säger vi. Två av de viktigaste sakerna i världen.

Funktionshinderfrågor får inte särskilt stor plats i media under Almedalen, det är sedan gammalt. Det finns så mycket annat som ska ta plats. Skola, arbetsmarknad, miljöfrågor och så vidare – områden där vi naturligtvis skulle vilja komma till tals med om hur vi ser på saken.

Under veckan har vi skrivit om de seminarier vi varit på om utbildning, arbetsmarknad och LSS. Det har diskuterats vem som egentligen bär ansvaret för att se till att personer med funktionsnedsättningar får det stöd de behöver. Man pratar om vikten av att sträva efter att sätta individen i fokus. Att vara medveten om problemen är ju ett första steg till en lösning, men visst känns det som vi stått kvar på det steget väldigt länge nu?

Det är svårt att på förhand förutse exakt vilken effekt vår närvaro här i Almedalen kommer ge. I år blev DHRs förbundsstyrelseledamot Lars-Göran Wadéns blogg uppmärksammad och utnämndes till tredje bästa Almedalsbloggen. Det visar på att det finns ett intresse för våra frågor här. Vi är trots allt först och främst här för att nå ut med våra krav på full delaktighet för personer med funktionsnedsättningar.

När vi pratat med folk på gatan och delat ut våra kassar med mänskliga rättigheter har vi förstått att många känner till oss och tycker att vi utför ett viktigt arbete. Även detta har känts mycket värdefullt för oss som varit här och jobbat. Man vet aldrig vad ett samtal på gatan kan leda till. Kanske kan just ett sådant samtal leda vidare till något annat – ett samarbete, ett projekt, kunskapsutbyte.

Kunskap är ett ord som återkommit gång på gång under vår tid i Almedalen. Det har handlat om att det finns ett enormt behov kunskapsutveckling hos lärare, hos rektorer och hos LSS-handläggare. Det har också handlat om samverkan, om att kommuner och landsting måste få statlig hjälp för att kunna driva funktionshinderfrågor framåt. Någon måste ta huvudansvaret, säger man. Förändringar är på väg. Individen behöver stå i centrum. Men när, och vem ror det hela i land? Och kommer konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder få en större roll i framtiden?DHR hoppas det. DHR kräver det.

Print Friendly, PDF & Email