Uttalande om självbestämmande inom personlig assistans

DHRs Förbundsmöte 18-20 oktober 2013

När vi nu firar vårt 90-årsjubileum konstaterar vi att assistansreformen är en av de viktigaste under vår historia. I och med urholkningen av assistansen befarar vi att vi är på väg dit vi en gång startade. 

När assistansreformen kom var det skrivningar kring ”den enskildes rätt” och ”suveränitet” som tilltalade oss i DHR. Äntligen lyftes vi som människor som kunde – och hade rätten – att ta ansvar i våra egna liv. Det mest påtagliga var rätten att välja personliga assistenter i huvudsak grundat på att vår ”personkemi” fungerade. Historiskt hade även många av oss reagerat på att de som arbetade ”för oss” såg som större experter på hur våra liv skulle levas än vad vi själva ansågs vara. Detta tyckte vi bröts i och med införandet av LSS 1994. Vi utropade ”Äntligen är vi myndigförklarade!”

Efterhand som åren gått har kraven på ”kompetens” bland anställda ökat. Det allra senaste tillskottet i denna professionaliseringsiver är det förslag till Allmänt råd om grundläggande kunskaper hos personal som arbetar med stöd av SoL och LSS som nyligen kom på remiss till förbundet. Det handlar om att personalen ska ha vissa grundläggande värden – till exempel ska de känna till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar och ha goda kännedomar om regelverk om socialtjänsttjänstlagen. De ska också kunna dokumentera sitt eget arbete enligt rådande lagar och så vidare. 

DHR har förståelse för att kraven i detta allmänna råd har ambitionen att höja kvaliteten inom berörda insatser, att de ska arbeta för att insatser som ges lever upp till kraven på att ge människor med funktionsnedsättningar de bästa möjliga livsvillkoren. Trots det ringer våra varningsklockor.

Vi kräver fortsätt rätt att själva avgöra vilka kunskaper och vilken kompetens en person som ger oss en insats behöver ha!

Print Friendly, PDF & Email