Den vanligaste förövaren när det gäller våldsutsatta kvinnor är deras partner. Men kvinnor med funktionsnedsättning är ofta också beroende av andra. De behöver personliga assistenter eller andra personer. Det kan vara de som upptäcker att kvinnorna är utsatta för våld – eller så kan de vara förövarna, skriver Åsa Strahlemo, förbundsordförande för DHR.
Våld i nära relationer är ett samhällsproblem och har varit så under lång tid. När samhället råkar in i en kris, brukar våldet mellan människor öka. Tiden med covid-19 är inget undantag. De senaste veckorna har ovanligt många kvinnor dött på grund av våld från närstående.På tre veckor har fem kvinnor mördats av män de levt med. Reaktionerna från politiskt håll är starka. Det är bra, det behövs och det är på tiden.Men glöm inte bort oss kvinnor med nedsatt rörelseförmåga. Vi är en grupp som alltför ofta inte räknas in när politiker och andra beslutsfattare vidtar åtgärder för att skydda kvinnor som utsatts för våld.
Anpassad information och stöd hos kommunerna brister ofta när det gäller våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Många kommuner saknar också tillgängliga, anpassade,boenden till skydd och stöd för dessa kvinnor. Till många boenden kan man överhuvudtaget inte ta sig in med rullstol eller andra gånghjälpmedel.På vissa ställen finns det kanske anpassade skyddsboenden, men assistenter, personal från hemtjänsten och assistanshundar får i många fall inte vistas där. Det gör att funktionsnedsatta kvinnor ändå inte kan lämna de våldsamma relationer de befinner sig i. Det som är grundläggande i vardagen blir omöjligt att få ihop.
