100 år av frigörelse

I början av 1900-talet placerades människor med nedsatt
rörelseförmåga på anstalter, drivna av välgörenhet. De fick
nöja sig med ett kraftigt begränsat liv. Då, fanns det inget
eller litet stöd att hämta från samhället.

Sedan dess har DHR kämpat för att nöta ner fördomar,
sänka samhällets trösklar och utöka rättigheterna för personer med nedsatt rörelseförmåga.

Nu lever en människa i Sverige snart tills hon är över
hundra år. Det ökar kraven i på individuell anpassning och
tillgänglighet i samhället.

Samtidigt ser vi hur vinden håller på att vända. Ersättningarna i socialförsäkringarna sänks, rättigheterna begränsas,
stödet dras tillbaka. Att begränsa en grupp i samhället, är
början på en begränsning för alla.

När vi väl accepterat att människor med nedsatt rörelseförmåga inte har rätt till ett liv med goda levnadsvillkor, står andra grupper på tur – äldre, barn, arbetslösa, flyktingar, kvinnor och så vidare. Det är en samhällsutveckling i helt fel riktning.

Vi tror därför inte att det är färre rättigheter vi behöver, utan
fler. För rättigheter skapar möjligheter. Med fler rättigheter
kan fler delta i samhällsutvecklingen. Med fler rättigheter kan fler bli självförsörjande. Med fler rättigheter är det samhällets som får rätta sig efter människan, i stället för tvärtom.

Nu firar vi hundra år. När vi tittar tillbaka har vi lyckats
åstadkomma mycket, men blickar vi framåt, finns mycket
mer att göra.

Stärkta av vår historia tar vi oss an utmaningar för ökad
delaktigheten, stärkt handlingskraft och rörelsefrihet för
personer med nedsatt rörelseförmåga.


För händelser under året se