Wenche Willumsen fick polio när hon var tre år gammal och i sviterna efter sjukdomen blev hon förlamad i armarna. Wenche tillbringade halva sin barndom på institution på 60-talet. Några av hennes personliga brev från den tiden finns bevarade på Nordiska museet. Wenche har jobbat som rättighetspolitisk ombudsman på organisationen DHR i över 20 år och var delaktig när assistansreformen kom till i Sverige.
”Jag har haft förmånen att få tillbringa en stor del av mitt yrkesliv inom DHR, framför allt på förbundskansliet men också på Stockholmsavdelningen. Jag har arbetat som projektledare i utvecklingsprojekt och jag arbetat som ombudsman, utvecklingssekreterare, samordnare rättighetspolitiska frågor med varierande arbetsuppgifter inom mitt ansvarsområde. Jag har haft hemtjänst/personlig service, personlig assistans, bilstöd och parkeringsfrågor, handikappersättning, arbetsmarknad och internationella frågor på mitt bord över tid. Och jag har känt mig så priviligierad genom hela denna yrkesperiod.
Jag har sett det som en förmån att ha fått arbeta med uppgifter som ligger mig nära eftersom jag själv har nedsatt rörelseförmåga, jag har känt mig stolt och representativ och jag har varit med om att flytta fram positioner inom funktionshinderpolitiken.
Mitt arbete var också så viktigt för där kunde jag, som ofta annars kommer till korta, fylla en funktion där mina erfarenheter var tillgångar. Så viktigt var mitt arbete att jag drog ut på min pensionering ända till sex månader innan jag vid 67 års ålder hade tvingats ut. Så tack för den tiden DHR! Nu har jag mot alla odds funnit mig till rätta som pensionär – tack vare den personliga assistans jag sett växa fram, en process jag varit en del av.”
