Försäkringskassan ringde ca kl 15.00 dagen innan jag fyllde 65 år och skulle göra en ny utredning. Försäkringskassan i Huddinge var överbelastad med utredningar, så istället ringde Sundbybergs Försäkringskassa som hade fått i uppdrag att göra denna utredning. Jag var tveksam över att det skulle ske i mitt hem, men så blev det.
Det kom en ung kvinna, en 80-talist, som undrade om det verkligen skulle göras en utredning eftersom jag redan var 65 år. Hon berättade att flera avslag hade gjorts under liknade situationer och hon ville dumpa min utredning. Hon berättade om en 25-årig kille som nyss hade flyttat hemifrån, hade fått en praktikplats, men som blev beviljad så pass få timmar assistans att det inte var möjligt för honom att bo kvar i sin lägenhet. Jag lider när jag hör hur denna assistans håller på att avvecklas och vilka konsekvenser det leder till.
När jag själv är utsatt för en utredning blir jag fruktansvärt besvärad och orolig, det vänder upp och ned på hela mitt liv och jag får panik. Det gäller att lära sig spelreglerna och inte hamna i en fälla. Man måste alltid kolla sina tidigare utredningar och läsa på vad som gäller nu. Man måste prata nutid och inte glömma bort vad som är värst, vad som kan hända imorgon är inte av intresse. Man måste vara noga och tydlig med vad det är som gäller nu, och ha väl genomtänkta argument om detta. Man får inte ändra på saker och ting utan var konsekvent, samt undvika snyfthistorier under hela utredningen.
Detta är en oerhört stressande process då en utredning kan innebära att ditt liv som funktionsförhindrad blir mindre värt att leva.
/ Agneta Sandström
