Medvetandet om personer med funktionsnedsättning måste höjas i samhällets alla delar. Detta uppnås genom att bekämpa stereotypa uppfattningar, fördomar och skadliga sedvänjor. Arbetet med att stärka respekten för personer med funktionsnedsättning innebär att försvara och förstärka rättigheter och värdighet. Samhället måste lyfta fram den kapacitet och de betydelsefulla bidrag som personer med funktionsnedsättning ger. När dessa insatser synliggörs stärks både delaktigheten och förståelsen för en självklar plats i samhällsutvecklingen. 

DHR Region Stockholm ser en nära och kontinuerlig samverkan med Region Stockholm som en förutsättning för att skapa ett tillgängligt och inkluderande samhälle. Samverkansråden utgör en viktig plattform för dialog och kunskapsutbyte och måste även fortsättningsvis ges en stark och tydlig roll. Funktionsrättsrörelsen ska involveras tidigt i planering, beslutsprocesser och utvecklingsarbete för att säkerställa att perspektiv från personer med funktionsnedsättning tas tillvara redan från början. 

DHR Region Stockholm identifierar fem områden där samhället visar på stora brister och där den politiska ledningen måste agera. 

SMO‑vårdcentraler för ett jämlikt Stockholm 

Samtliga av regionens vårdcentraler måste förstärka och utveckla sina kunskaper om personer med funktionsnedsättning. Öppnandet av SMO-vårdcentraler visar att detta är möjligt. Samordnat medicinskt omhändertagande ska inte vara ett projekt – det ska vara en självklar del av vårdens struktur. SMO‑vårdcentralerna utgör en grundläggande rättighet för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Vi kräver att Region Stockholm gör SMO till en permanent, fullt finansierad och likvärdig verksamhet i hela länet.  

Ett tillgängligt samhälle kräver en tillgänglig vård. SMO är en nödvändighet, inte en möjlighet. 

Alla har rätt till trygghet, kontinuitet och kompetent samordning. Därför måste SMO byggas ut, följas upp systematiskt och utvecklas med kunskap om att åldras med funktionsnedsättning. SMO ska vara en sammanhållen länk mellan primärvård, habilitering och psykiatri – en garanti för att de som har störst behov aldrig faller mellan stolarna. 

Avgiftsfria hjälpmedel och ett likvärdigt nationellt utbud

Hjälpmedel är inte en förmån – de är en förutsättning för självständighet, hälsa och delaktighet. Därför kräver vi att hjälpmedel ska vara avgiftsfria i hela landet och att Region Stockholm säkerställer ett likvärdigt utbud, oavsett var man bor. 

Detta gäller inte bara de hjälpmedel som krävs för att klara vardagen. Fritidshjälpmedel är lika viktiga för hälsa, delaktighet och livskvalitet. Fysisk aktivitet är en del av att bibehålla en god hälsa såväl som förebyggande vård. Det är en livsnödvändighet, inte ett privilegium. 

 Vi kräver ett system där alla hjälpmedel – vardagliga, medicinska och fritidsrelaterade –förskrivs av kompetenta förskrivare, fungerar och når fram i tid. 

Rätten till självständighet, rörelsefrihet och ett aktivt liv gäller alla. Avgiftsfria hjälpmedel, inklusive fritidshjälpmedel, är en grundläggande del av den rätten. 

Ingen ska tvingas avstå från nödvändiga hjälpmedel på grund av avgifter, långa väntetider eller otydliga regler. Ett hjälpmedel är ofta lika grundläggande som medicin eller vård, och ska behandlas därefter. Vi ser hur brister i leveranser, kompetens och uppföljning slår hårdast mot dem som har störst behov.  

Bättre medvetande om funktionsnedsättning inom sjukvården

Sjukvården ska vara trygg, tillgänglig och begriplig för alla. Därför kräver vi att Region Stockholm höjer medvetenhet och kompetens kring funktionsnedsättning i hela vårdkedjan. Brister i bemötande, otillgängliga lokaler, otydliga rutiner och okunskap om livsvillkor skapar ojämlik vård.  

Vi ser hur personer med funktionsnedsättning möter hinder i allt från mammografi och gynundersökningar till habilitering, hjälpmedelsförskrivning och krisberedskap. Sjukvården måste förstå att funktionsnedsättning inte är ett undantag, utan en del av befolkningens normala variation. Det kräver insiktsutbildningar, tydliga krav på tillgänglighet, bättre stöd för intyg och en vårdplanering som utgår från verkliga behov –inte från förenklade standardmodeller. 

En sjukvård som inte förstår funktionsnedsättning kan aldrig vara jämlik. Kunskap, respekt och tillgänglighet är grunden för en trygg vård för alla. 

Likvärdig och rättvis färdtjänst 

Färdtjänsten är en grundläggande del av den kollektiva trafiken och en förutsättning för att människor med funktionsnedsättning ska kunna leva sina liv på samma villkor som andra. Därför kräver vi en färdtjänst som är likvärdig, rättvis och fullt fungerande i hela Region Stockholm. 
 
Det är oacceptabelt att resor begränsas, att väntetider är långa, att appen och bokningssystemen brister, eller att tryggheten varierar beroende på tid, plats eller utförare. Färdtjänsten ska vara ett sammanhållet system där kvalitet, tillgänglighet och bemötande är lika självklart som i den övriga kollektivtrafiken. Det kräver tydliga krav, regelbunden uppföljning, insiktsutbildningar för personal och en politik som ser färdtjänsten som en del av människors rätt att röra sig fritt. 

Rörelsefrihet är en rättighet. Färdtjänsten måste vara likvärdig, rättvis och trygg – varje resa, varje dag. 

Delaktighet inom kulturlivet 

Kultur är en demokratisk rättighet. Alla ska kunna ta del av, utöva och påverka kulturlivet – oavsett funktionsförmåga. Därför kräver vi att Region Stockholm säkerställer full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i hela kultursektorn. 
 
Otillgängliga lokaler, bristande information, hinder i transportkedjan och okunskap hos arrangörer skapar ett kulturliv där många stängs ute. Det är inte acceptabelt. Kultur är inte en lyx; det är en grundläggande del av hälsa, gemenskap och samhällsdeltagande. Regionens kulturinstitutioner måste ta ett tydligt ansvar för att tillgänglighet blir en självklar del av planering, budget och verksamhet. Bokning av biljetter avsedda för personer med funktionsnedsättning måste kunna bokas genom hemsidor och appar – inte genom omständliga särlösningar.   
 
Vi kräver att kulturpolitiken utformas med funktionsrättsperspektivet som grund: tillgängliga scener, inkluderande program, kompetenshöjning hos personal och ett aktivt arbete för att nå de grupper som idag hålls utanför. Kulturevenemang som arrangeras och hålls i en otillgänglig miljö ska inte kvalificera till bidrag från regionen.  

Ett kulturliv som inte inkluderar alla är inte ett kulturliv. Delaktighet är en rättighet och den ska gälla överallt.