Bli skribent på bloggen!
Du får gärna bidra till regionsbloggen. Skriv ett inlägg och sänd det till regionkansliet. Om du inte känner dig säker på hur du ska skriva det du vill ha sagt kan du kontakta Ingela eller Sari och få input eller hjälp att skriva ditt inlägg.
Du kan även Wlogga, det vill säga blogga genom att spela in (film eller bara ljud) det du vill ha sagt så kan kansliet redigera.
Nedan kan du komma in i Regionsbloggen genom att trycka på respektive länk.
Regionens samtliga bloggar finner du på:
2021
Tisdagen den 31 augusti hade jag förbeställt hemresa med Rullstolstaxi kl 16.15 från Vendevägen 85 B i Danderyd, den kom drygt 45 minuter sent och träningscentret där jag tränar stänger kl 17, vilket resulterade i att jag fick vänta utomhus.
Dagen efter hände samma sak när jag skulle åka hem kl 16.15 från Vendevägen 85 B, med skillnaden att då kom taxin efter drygt 30 minuter.
Torsdagen den 2 september hade jag ett ärende i Norrtälje. Ditresan gick hur smidigt som helst som de andra dagarna, men när jag beställde en direkt resa för att komma hem var det stopp! För det första satt jag i minst 45 minuter i telefonkö och för det andra dröjde det ytterligare någon timme innan taxin kom.
I förbundets påbörjade organisationsöversyn finns avgörande frågor som rör de tre organisatoriska nivåer som utgör DHR. Det troligen viktigaste att ta ställning till är hur våra avdelningar ska kunna fortsätta att finnas till. I den form vi är vana vid eller i en mindre traditionell och mer flexibel föreningsmodell? Hur förutsättningslöst vågar vi se på vår organisations uppbyggnad och vår plats i framtiden? Behöver vi ännu våra tre nivåer?
Om vi inte fördjupar oss i avdelningarnas roll som medlemsbärande och deras varierande lokala funktion, är risken att översynen blir otillräcklig och inte når ett nödvändigt förslag om förändring inom rimlig tid. Detta arbete fordrar överblick, erfarenhet, mod och frihet i både övergripande och detaljerade frågor inom samhälle, region och de kommuner där vi ännu finns. Arbetets gång behöver löpande redovisas och öppet diskuteras, gärna i ett digitalt särskilt forum hos förbundet.
Tisdagen den 31 augusti hade jag förbeställt hemresa med Rullstolstaxi kl 16.15 från Vendevägen 85 B i Danderyd, den kom drygt 45 minuter sent och träningscentret där jag tränar stänger kl 17, vilket resulterade i att jag fick vänta utomhus.
Dagen efter hände samma sak när jag skulle åka hem kl 16.15 från Vendevägen 85 B, med skillnaden att då kom taxin efter drygt 30 minuter.
Torsdagen den 2 september hade jag ett ärende i Norrtälje. Ditresan gick hur smidigt som helst som de andra dagarna, men när jag beställde en direkt resa för att komma hem var det stopp! För det första satt jag i minst 45 minuter i telefonkö och för det andra dröjde det ytterligare någon timme innan taxin kom.
Hej,
Jag vill härmed rapportera om hur det går med Rullstolstaxi och dessvärre är min rapport inte optimistisk. Det här meddelandet från Sverige – Taxi blir tyvärr allt vanligare:
”BÄSTE KUND, TYVÄRR KAN DIN TAXI KOMMA ATT BLI FÖRSENAD. VI JOBBAR AKTIVT MED ATT FÅ FRAM EN TAXI TILL DIG SÅ FORT SOM MÖJLIGT. FÖRAREN KOMMER ATT HÖRA AV SIG OCH MEDDELA NY BERÄKNAD TID. VI BEKLAGAR EVENTUELLA OLÄGENHETER SOM DETTA ORSAKAR DIG.
MED VÄNLIG HÄLSNING
SVERIGETAXI”
När jag första gången fick det här meddelandet från Sverigetaxi måste jag erkänna att jag blev riktigt imponerad över att Sverigetaxi kommunicerade med kunden att de skulle bli sena. Andra gången sms:et ramlade in i telefonen tänkte jag att ”vad bra, nu vet jag att bilen åtminstone är på väg!”
När det sedan har visat sig blivit en vana i stället för ett undantag, är jag inte längre imponerad över kommunikation, utan snarare förskräckt och väldigt arg, när jag plötsligt inser att det är min och många andras vardag, att inte längre kunna vara säker att komma i tid till en aktivitet, träning, sjukvårdsbesök, anställningsintervju, jobb, studier eller vad det än kan handla om!
Den frågan är helt enkelt nödvändig att ställa sig. Vågar jag öppna ögonen? Eller! Jag har inte läst SD:s partiprogram men vågar ändå skaka till. Och jag är inte ensam om oron i kroppen. Vart är vi på väg?
Debatten har kommit att kretsa enbart kring deras frågor och deras lösningar på frågorna. De styr därmed agendan från för övriga partier mer demokratiskt angelägna teman. Det blir mer en fråga om att i defensiva termer försöka försvara det som redan etablerats – jämlikhet, allas lika värde osv. Ett idealistiskt parti upptaget av att definiera kultur, hembygd och tillhörighet, bidrar till den oroväckande polariseringen vi fått och har. Den existensiella filosofin kommer vid eget maktövertagande att förflyttas till ett materialistiskt folkhem. Blir då drömmen kvar? Kommer drömmen om ett folkhem att finnas kvar, när idealism tvingas till materia och i slutänden förvandlas i pengar.
Det pågår sedan många år tillbaka en ansenlig minskning av antalet medlemmar i DHR. Vår förundran över detta får oss att reagera på olika sätt och vi har svårt att tänka oss andra lösningar än att försöka värna om vår inarbetade föreningsmodell. Inom varje organisation som bygger på medlemskap måste det finnas en dragningskraft som gör att medlemmar känner en samhörighet med sin organisation, som de inte finner på annat håll. Inom DHR tycks det dock som om gehöret för våra inarbetade kärnvärden och vår vision blivit svåra att upprätthålla och vidarebefordra till nya grupper. Dessa värden nedtonas i stor utsträckning av faktorer som allmänt ligger i tiden. Våra tyngdpunkter i livet är under långsam förändring.
Det handlar om komplexiteten i samhällsutvecklingen, tillväxten av en mångfaldkunskapskällor och organisationer med annan slags ny formulerad dragningskraft och modernitet. Dessutom en påträngande medieomgivning och digital informationsvärld med växande utbud och bildningsmöjligheter. DHR befinner sig i en turbulent och svårmanövrerad omgivning som förlamar vår möjlighet att upprätthålla det vi hittills utvecklat. Som om våra landvinningar och vår inriktning inte längre drar till sig nya krafter som bäddar för en långsiktig återväxt av medlemmar. De vi tappat kräver troligen något annat än vår nuvarande organisation för att vi ska få dem tillbaka. För att bygga nytt räcker inte det som redan tjänat ut.