I lördags, den 3:e februari, deltog jag i en kurs anordnad av vår kära organisation. Den hette ”Tillgänglighet, användbarhet och universell utformning” och ägde rum i Folkets Hus Hallunda.
Det kommer att bli ett kurstillfälle till, den 24:e februari även den i Folkets Hus Hallunda. Självklart ska jag blogga om det också.
Maria Johansson var vår kursledare för dagen. När vi fick frågan: “Vad är tillgänglighet för dig?” så minns jag knappt ens vad jag själv svarade. Mitt svar överskuggades nämligen av en annan kursdeltagares svar som jag tyckte var så klockrent: “Att kunna delta på ett värdigt sätt”. Efter hennes svar var det många som berättade hur de som barn och ungdomar blivit burna för att kunna delta i olika sammanhang. Till exempel för att kunna gå i sin hemskola. Det var en som berättade att hon blivit buren av sin lärare varje dag för att kunna komma in i klassrummet. Vissa hade blivit burna av högstadieelever, baxade uppför trappor av folk som stönar och stånkar och så vidare.
När jag hörde alla de här berättelserna så kände jag: “Nej, det är verkligen inte vad jag kallar ett värdigt sätt att delta på.” Det blir ett beroendeskap av andra, ett underläge. Det hindrar en från att vara en egen fristående individ som tar plats på lika villkor och skapar dessutom skuldkänslor gentemot den som bär en, eftersom man på sätt och vis blir en belastning som orsakar till exempel ryggont och så vidare.
En annan historia som berättades var hur någon tvingades sitta i barnvagn upp till tonåren. Hon smygrökte i barnvagn. Det hade nästan varit roligt att få se en bild på det. Just kontrasten känns rolig. Barnvagn förknippas ju med barn, men nejdå, där sitter en tonåring och röker.
Jag satt själv i vagn eller kröp på golvet fram tills jag var sex år och fick min första rullstol.
Jaan Kaur, ordförande i DHR Region Stockholm var där och pratade om utvecklingen kring tillgänglighet. Kom väl fram till att det både gått upp och ner, fram och tillbaka, hit och dit.
Han berättade om de så kallade ABC-städerna i Vällingby, Farsta och Skärholmen. ABC står för Arbete Bostad Centrum. Allting skulle finnas där man bodde och man skulle inte behöva åka någon annanstans.
Dagen handlade om lagar, regler och internationella åtaganden. Vilka krav gäller o s v? När det är staten som har hand om tillgängligheten så är det höga krav. En statlig myndighet ska till exempel vara helt tillgänglig. Om man till exempel vill byta verksamhet, alltså bygga om en tidigare restaurang till kontor, så blir det högre krav än om man håller sig inom samma verksamhet.
I äldre miljöer gäller det att få två begrepp, tillgänglighet och varsamhet, att fungera tillsammans. Det gäller alltså att tillgängliggöra äldre miljöer utan att förstöra dem. Det finns massor av goda exempel på när man lyckats med det.
I Hammarby sjöstad är yttermiljöerna ofta otillgängliga.
/ Emelie Utas
