Text: Jonas Jönsson
Samtliga partier säger att hjälpmedel ska ges efter behov och att färdtjänsten ska hålla hög kvalitet. Men när frågorna handlar om avgifter, bemanning och konkreta prioriteringar blir skillnaderna tydliga. En genomgång av partiernas svar visar var de verkliga skiljelinjerna går.
Enligt en enkät som RH-gruppen genomfört under vintern visar att det råder nästan total politisk enighet om målen för funktionsrättspolitiken i regionen. Alla partier instämmer i att hjälpmedel ska ges efter behov. Alla står bakom kravet på likvärdig färdtjänst i hela regionen. Och samtliga säger att det är politikens ansvar att säkerställa ett aktivt och värdigt liv för personer med funktionsnedsättning.
Men under den breda samsynen finns tydliga sprickor. Den skarpaste konfliktlinjen gäller egenavgifter för hjälpmedel. Vänsterpartiet är ensamt om att helhjärtat säga ja till att ta bort avgifterna. Miljöpartiet ligger nära. Flera andra partier, däribland Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet, uttrycker stöd, men mer försiktigt. Moderaterna utmärker sig som tydligast restriktiva och motsätter sig att ta bort egenavgifter.
Frågan om hjälpmedel ska vara helt avgiftsfria är därmed långt ifrån avgjord. Trots enigheten om behovsprincipen råder delade meningar om vem som ska bära kostnaden.
När det gäller färdtjänstens kvalitet, likvärdighet och obligatorisk utbildning för förare råder bred samsyn. Här finns inga tydliga blockgränser. Men i frågan om tilldelning av färdtjänstresor fullt ut ska styras av individuella behov märks viss försiktighet, framför allt från Centerpartiet. Vänsterpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna svarar genomgående instämmer helt när det gäller att ge stöd till en utbyggd och behovsstyrd färdtjänst.
Den mest polariserade frågan gäller återinförandet av tågvärdar i pendeltågstrafiken. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är tydligt för. Miljöpartiet är tydligt emot. Övriga partier placerar sig i ett mer avvaktande eller svagt negativt läge. Här bryts de traditionella blockmönstren. Frågan skapar oväntade positioner och visar att synen på trygg bemanning i kollektivtrafiken inte följer klassiska höger–vänster-linjer.
Bakom den breda enigheten om mål och värderingar döljer sig tydliga skillnader i prioriteringar. Sammantaget visar genomgången att partierna är överens om principerna, men inte om hur långt de är beredda att gå. Vänsterpartiet framstår som mest konsekvent offensivt och instämmer helt i samtliga frågor. Sverigedemokraterna ligger också mycket högt i sitt stöd. Moderaterna är mest återhållsamma, särskilt i avgiftsfrågan och när det gäller tågvärdar. Socialdemokraterna intar en mellanställning och är starka i värderingsfrågor men mer försiktiga i vissa konkreta reformer.
RH-gruppen: RH står för Rörelsehinderföreningarna i samverkan och består av DHR Region Stockholm, Reumatikerdistriktet i Stockholms län,
Neuro Stockholms regionförbund, Personskadeförbundet RTP-S och RBU Stockholm