DHR-regionen svarar på remisser

Inledning

Att leva självständigt och att delta i samhället, att leva självbestämda liv med lika valmöjligheter som andra, oavsett funktionsförmåga, är vad DHR Stockholms läns distrikt strävar efter i allt arbete vi gör.

För att det offentliga ska respektera mänskliga rättigheter i både ord och handling förutsätts ett mångfaldigt offentligt handlande som möjliggör och resulterar i ett fullt och faktiskt deltagande för personer med funktionsnedsättning.

Om policyn

I förslaget till Stockholmsregionens nya Folhälsopolicy konstateras redan i inledningens första mening att: ”En god hälsa både fysiskt och psykiskt är en viktig förutsättning för att människor ska kunna göra det de vill i livet”.

Utöver det nämns i policyn ”att alla människor ska få likvärdiga möjligheter att nå den hälsa som är individuellt möjlig”. Vidare skrivs att Region Stockholms vision är: ”En attraktiv, hållbar och växande Stockholmsregion med frihet för invånarna att själva forma sina liv och fatta avgörande beslut.” och slutligen poängteras i policyn att: ”En sådan frihet kräver individuellt ansvarstagande och strukturella förutsättningar”. Det här ger uttryck för en vilja och en ambitionsnivå som vi kan stödja,

men för att regionen ska kunna leva upp till det som det som strävas efter i policyn behövs mer.

Om förutsättningar

Hela förslaget till ny Folhälsopolicy andas en vilja till att skapa förutsättningar för en god hälsa och för att minska hälsoklyftorna, i hela befolkningen.

Det vill regionen göra, bland annat, genom att skapa attraktiva livsmiljöer, stödjande strukturer, miljöer för fysisk aktivitet samt genom att samhällsservice främjas. Dessutom uttrycks det, i policyn att ett särskilt fokus ska ligga på att stärka förutsättningar för de grupper som behöver det mest.

Samtidigt ser vi i DHR Stockholms läns distrikt hur samma Stockholmsregion som så tydligt vill undanröja riskfaktorer för ohälsa bidrar till att skapa ohälsa bland personer med funktionsnedsättning. Det menar vi blir resultatet av en politik som saknar ett helhetsperspektiv.

Man kan inte i en Folhälsopolicy utrycka att man vill stärka förutsättningar för en god hälsa, minska hälsoklyftor och öka delaktighet för personer med funktionsnedsättning och samtidigt införa abonnemangsavgifter på hjälpmedel, minska antalet förskrivningsbara hjälpmedel och ta bort högkostnadsskyddet på hjälpmedel samt begränsa antal resor med färdtjänsten. Resor som till exempel skulle möjliggöra delaktighet i samhällslivet, träning på gym med mera.

Hjälpmedel

Hjälpmedel är en nödvändig förutsättning för många av oss för att vi ska kunna delta i samhället, i vardagen, i skolan, i arbetslivet och på fritiden, på lika villkor som andra. Detta gäller i många stycken även färdtjänst, hemtjänst och ledsagning. Allt måste fungera.

För många av oss är hjälpmedel ett måste för att kunna ta hand om vår hälsa och för att bibehålla den. Tillgången till bra och säkra hjälpmedel får vi genom en fungerande förskrivning som utförs av professionen.

Många som använder hjälpmedel lever på sjukersättning.

Förutom kostnader för hjälpmedel har man oftast även kostnader för hemtjänst, sjukvård och läkemedel.

Att tvinga människor att välja bort hjälpmedel för att man inte har råd att behålla dem är inte acceptabelt..

För att regionens styrdokument ska leva upp till de globala utvecklingsmålen i Agenda 2030 och till Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning måste ord och handling överensstämma. Man kan inte som nu säga en sak och göra en annan.

Vårt yttrande har fastställts av distriktsstyrelsen. DHR Stockholms läns distrikt

Jaan Kaur                                                                     Sari Nykvist
ordförande ombudsman

Yttrandet stöds även i sin helhet av: Annika Stridh, Ordförande RBU Stockholm

Kerstin Kjellin, Ordförande Neuro Stockholm Län

Inledning

Att leva självständigt och att delta i samhället, att leva självbestämda liv med lika valmöjligheter som andra, oavsett funktionsförmåga, är vad DHR Stockholms läns distrikt strävar efter i allt arbete vi gör.

För att det offentliga ska respektera mänskliga rättigheter i både ord och handling så förutsätter det ett mångfaldigt offentligt handlande som möjliggör och resulterar i ett fullt och faktiskt deltagande för personer med funktionsnedsättning.

Nedsatt rörelseförmåga i kombination med flera och ibland omfattande funktionsnedsättningar kan innebära en ökad sårbarhet.

Därför kan flera kontakter med psykiatrivården och annan typ av vård behövas.

Den psykiska ohälsan kan ha många orsaker där funktionsnedsättningen kan vara en orsak till sämre hälsa. Oavsett vad man har att hantera så måste samhället och sjukvård som erbjuds möta människor med funktionsnedsättningar utifrån en respekt och medvetenhet om alla människors lika värde och värdighet.

Det ställer krav på en sjukvård som har den kunskap och kompetens som behövs för att säkerställa, främja och fullt ut förverkliga alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för personer med

funktionsnedsättning. Där är vi inte än, anser DHR Stockholms läns distrikt

Med det som utgångspunkt lämnar DHR Stockholms läns distrikt synpunkter på Stockholmsregionens strategi för främjande av psykisk hälsa och välbefinnande samt förebyggande av psykisk ohälsa.

DHR Stockholms läns distrikt ser mycket positivt på att region Stockholm har tagit fram en strategi för främjande av psykisk hälsa och välbefinnande samt förebyggande av psykisk ohälsa. Att strategin så tydligt utgår ifrån mänskliga rättigheter och Agenda 2030 och att strategin dessutom nämner vikten av att inte diskriminera någon är mycket bra.

Dock behöver regionens företrädare bli bättre på efterlevnaden av Konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I förhållande till vårt yttrande om strategin kan bland annat artikel 8, (Medvetandegörande om situationen för personer med funktionsnedsättning) Artikel 9, (tillgänglighet) Artikel 19, (Rätt att leva självständigt och att delta i samhället), Artikel 24 (utbildning) och Artikel 25 (Hälsa) nämnas.

Om strategins två huvudinriktningar samt målbild

Här har regionen ett proaktivt förhållningssätt där målet är att utveckla psykologiska och sociala förmågor hos individen. På detta sätt önskar regionen uppnå förebyggande effekter på psykisk ohälsa. Svåra påfrestningar som kan leda till ohälsa vill regionen motverka genom att stärka individens egen motståndskraft och förmåga att förebygga ohälsa. Här tänker regionen rätt, men agerar delvis i motsatt riktning, menar vi.

Redan 2019 togs ett beslut, i regionen, om att Linden psykiatrimottagning skulle stänga. Den enda psykiatrimottagning i regionen där det fanns en samlad kompetens kring intellektuella funktionsnedsättningar, kognitiv problematik och talsvårigheter.

Har man talsvårigheter eller inget tal alls så behövs det kompetent personal som är kunnig inom alternativa sätt att kommunicera på, som exempelvis via bliss, som är ett symbolspråk.

Omfattande funktionsnedsättningar kan innebära att mer tid och fler besök behövs i kontakten med vården, eftersom det kan ta längre tid att lära känna en patient med talsvårigheter. Mer tid och fler besök var något som fanns att tillgå på Lindens psykiatrimottagning. Något som vi sällan upplever finns inom primärvården.

Visst kan vi i DHR Stockholms läns distrikt förstå tanken med att den kompetens som fanns samlad på Lindens psykiatrimottagning ska finnas att tillgå i den ordinarie primärvården. Tanken är god, men steget dit är

mycket långt. Innan regionen fattar beslut om att stänga verksamheter som erbjuder en god vård med kompetent personal måste man veta att det finns fungerande alternativ. Med det menar vi att en medvetenhet om situationen för personer med funktionsnedsättning måste finnas. Är vårdpersonal medveten om funktionshinderperspektiv på vården finns en betydligt större möjlighet att skapa respektfulla möten utan risk för diskriminering.

Fördomar och attityder är något som vi i funktionsrättsrörelsen möts av. Där bör regionen inkludera den kunskap vi kan erbjuda och bidra med på nya sätt. Låt oss samtala om hur vi gör det.

Ett alternativ som finns inom habiliteringen i dag är Bosse – råd, stöd och kunskapscenter, som regionen har avtal med. Där får man psykosocialt stöd om man har en funktionsnedsättning och har fyllt 16 år. Att den möjligheten finns är förstås bra men det räcker inte för att tillgodose de behov som finns av psykosocialt stöd, bland personer med funktionsnedsättning, anser vi.

Under rubriken ”Målbild” skrivs följande:

”Region Stockholms nämnder och bolag erbjuder bästa möjliga och jämlika förutsättningar för att barn, unga, vuxna och äldre i Stockholmsregionen ska kunna upprätthålla och utveckla sin psykiska hälsa och sitt psykiska välbefinnande i olika vardagsmiljöer under hela livsförloppet”.

För att möta målbilden nämns under punkt 5, ”Strategins angreppssätt”, att ett helhetsperspektiv ska antas, för att stödja de gemensamma processerna. Ett helhetsperspektiv som DHR Stockholms läns distrikt menar att regionen saknar. Det ser vi ofta i vår dialog med regionens företrädare och i den förda politiken. Funktionshinderperspektivet är inte inkluderat i det som regionen menar med ett helhetsperspektiv på hälsa.

Som vi skrivit i vårt remissyttrande om regionens nya folkhälsopolicy:

”Man kan inte i en Folhälsopolicy utrycka att man vill stärka förutsättningar för en god hälsa, minska hälsoklyftor och öka delaktighet för personer med funktionsnedsättning och samtidigt införa abonnemangsavgifter på hjälpmedel, minska antalet förskrivningsbara hjälpmedel och ta bort högkostnadsskyddet på hjälpmedel samt begränsa antal resor med färdtjänsten. Resor och hjälpmedel som till exempel skulle möjliggöra delaktighet i samhällslivet, träning på gym med mera”.

Många av oss lever med sjukersättning och att då införa fler kostnader

för oss som redan har små ekonomiska marginaler att röra oss med är ju knappast något som är förenligt med regionens ambition att erbjuda jämlika förutsättningar för att upprätthålla en god hälsa och välbefinnande, anser DHR Stockholms läns distrikt.

Under punkt 7 står följande om vardagsmiljö:

”Vardagsmiljö: Utveckla hälsofrämjande miljöer Barns, ungas, vuxnas och äldres vardag längs livsförloppet sker i olika miljöer. En hälsofrämjande miljö kan beskrivas som en plats eller ett socialt sammanhang där människor deltar i vardagliga aktiviteter och där olika faktorer i den fysiska och psykosociala miljön, i organisationen och bland olika personer samspelar”.

Det är en brist i strategin att tillgänglighet inte nämns överhuvudtaget, detta trots att tillgänglighet är en mänsklig rättighet. Tillgänglighet till den fysiska miljon, till information och kommunikation är en förutsättning för att personer med funktiosonsnedsättning ska kunna delta på lika villkor som andra och ha samma valmöjligheter som andra till sociala sammanhang och aktiviteter i vardagen, anser DHR Stockholms läns distrikt

Vårt yttrande har fastställts av distriktsstyrelsen. DHR Stockholms läns distrikt

Jaan Kaur                                                                     Sari Nykvist
ordförande                                                                   ombudsman

Yttrandet stöds även i sin helhet av: Annika Stridh, Ordförande RBU Stockholm

Inledning

De synpunkter som DHR Stockholms läns distrikt lämnar i detta yttrande är generella. Vi har valt att göra så, eftersom vi saknar tillräckligt god kunskap om lokala förhållanden, för att kunna ge linjespecifika förslag till ändringar.

Att leva självständigt och att delta i samhället, att leva självbestämda liv med lika valmöjligheter som andra, oavsett funktionsförmåga, är vad DHR Stockholms läns distrikt strävar efter i allt arbete vi gör.

För att det offentliga ska respektera mänskliga rättigheter i både ord och handling så förutsätter det ett mångfaldigt offentligt handlande som möjliggör och resulterar i ett fullt och faktiskt deltagande för personer med funktionsnedsättning. Det innebär bland annat att vi på lika villkor som andra ska ha tillträde till och tillgång till det kollektivtrafiknät som Stockholms lokaltrafik ansvarar för.

I Trafikförvaltningens riktlinjer uttrycks att: Det ska vara en självklarhet för alla att kunna välja att resa kollektivt. (1.4).

Det är en bra ambitionsnivå att utgå ifrån och som DHR Stockholms läns distrikt kan stödja. Där är vi inte än, men vi kan vara överens om att det är dit vi ska.

I remissen framgår att Trafikförvaltningen tacksamt tar emot synpunkter från kommunerna och från funktionshinderorganisationerna och det är bra. Det är tillochmed absolut nödvändigt att Trafikförvaltningen lyssnar till våra synpunkter och tar hänsyn till dem.

Samverkan som sker tidigt i alla förändringsprocesser krävs för att göra rätt från början. Det tjänar alla på.

Tillgänglighet

Remissen saknar en tydlig definition av tillgänglighet. Det gör att vi inte riktigt vet vad som avses med tillgänglighet i remissen.

Avsaknaden av en definition av tillgänglighet medför, erfar vi, att funktionshinderperspektiv av tillgänglighet lätt glöms bort.

Dessutom underlättar en definition av vad som menas med tillgänglighet arbetet för dem som ska verkställa Regionens olika styrdokument, riktlinjer och policyers, anser DHR Stockholms läns distrikt.

Rättighetsfokus

Ingenstans i remissen lyfts Konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. eller Agenda 2030.

Ett tydligt rättighetsfokus i Regionens samtliga styrdokument skulle bidra till en nödvändig medvetandehöjning i arbetet med att uppställda mål, anser DHR Stockholms läns distrikt.

1.1            Övergripande mål

Med en förväntad befolkningstillväxt i regionen ställs krav på att kollektivtrafiken utvecklas i samma takt som hela trafiksystemet. Ett ökat kollektivt resande ska främjas framför privatbilism.

Ett bra övergripande mål, anser vi. Dock krävs det att tillgängligheten i kollektivtrafiken ständigt förbättras för att flera av regionens invånare med funktionsnedsättning ska kunna välja att åka kollektivt.

Ett hela resan perspektiv behövs som bland annat inkluderar:

• tillgång till och tillträde till alla trafikslag.

Biljettsystemet måste ta hänsyn till att alla inte kan använda den teknik och appar som erbjuds i samband med biljettköp

Inledning

DHR Stockholms läns distrikt har tagit del av regionens förslag

till Folkbildningsstrategi. De synpunkter som vi lämnar i vårt yttrande ger uttryck för hur väl vi tror att strategins nuvarande utformning kan säkerställa att personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra och med samma valmöjligheter som andra, fullt ut och aktivt kan delta, i det utbud inom folkbildningsområdet som strategin syftar till att främja.

Vi instämmer i att det är viktigt att synliggöra och stärka folkbildningens roll i det regionala utvecklingsarbetet. DHR Stockholms läns distrikt är även positiva till den uttryckta viljan att samarbeta samt till viljan att nå samsyn genom dialog.

En inledande generell synpunkt är dock att strategin är alltför allmänt skriven. Det finns ingenting i förslagets nuvarande utformning som gör oss säkra på att ett tydligt funktionshinderperspektiv kommer att genomsyra regionens arbete med Folkbildningsstrategin.

Personer med funktionsnedsättning nämns en gång i hela strategin och det är på sidan 15. Där står följande:

”Att prioritera insatser för att underlätta för personer med funktionsnedsättning att vara delaktiga i samhället utifrån vars och ens förutsättningar”.

DHR Stockholms läns distrikt kan hålla med om att ambitionsnivån som uttrycks i meningen ovan är bra, men strategin saknar ett tydligt svar på hur det faktiskt ska genomföras.

I Strategins sammanfattning står att ambitionsnivån är att ge en riktning i arbetet med folkbildningsfrågor i Stockholmsregionen. Strategin ska även bidra till inspiration och stöd för kommunerna i deras arbete med folkbildningsfrågor.

Strategin kan säkerligen bidra till både inspiration och stöd, men att bara peka ut en riktning för arbetet med att förverkliga målen i strategin är problematiskt, anser vi.

Ett sådant förhållningssätt förutsätter att de som ska arbeta med att verkställa målen i strategin har kunskap och medvetenhet om livsvillkor och levnadsförhållanden för personer med funktionsnedsättning. DHR Stockholms läns distrikt har erfarenhet av att sådan nödvändig kunskap många gånger saknas. När sådan kunskap och erfarenhet saknas riskerar våra perspektiv att falla i glömska.

Agenda 2030 och mänskliga rättigheter

Det är bra och viktigt att de globala hållbarhetsmålen lyfts i strategin. DHR Stockholms läns distrikt anser dock att det är minst lika viktigt att mänskliga rättigheter synliggörs i dokumentet.

Sverige ratificerade Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning redan 2009. Regionen ska således följa rättigheterna i Konventionen. Det innebär att regionen i framtagandet av olika policydokument och strategier alltid ska göra en konventionskonform tolkning, vilket medför att innehållet i Folkbildningsstrategin, ska överensstämma med åtagande i Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Hur väl en konventionskonform tolkning gjorts av strategin avgör efterlevnaden av, i detta fall, Folkbildningsstrategins tillämpning i praktiken.

Ingenstans i strategin lyfts Konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning eller Konventionen om barnets rättigheter, detta trots att Barnkonventionen är lag i Sverige, sedan 2020.

Ett tydligt rättighetsfokus i Folkbildningsstrategin skulle bidra till en nödvändig medvetandehöjning i arbetet med inriktningsområdena som finns i strategin, något som vi menar kan tillföra kunskap som gör att målen lättare kan uppnås.

Om strategins fyra inriktningsområden

Utbildningsnivån är lägre bland personer med funktionsnedsättning än i övriga befolkningen. Därför är Folkhögskolor och studieförbund viktiga resurser för kompetensförsörjningen bland de grupper vi företräder.

Folkhögskolor och studieförbund kan bidra med att utjämna utbildningsklyftor, men för att det ska vara möjligt för alla är fysisk tillgänglighet till bland annat lokaler, information och kommunikation absolut nödvändig. Det är också en förutsättning som krävs för att uppnå strategins vilja till ökad delaktighet i kulturlivet och i det egna skapandet. Att kunna delta på lika villkor som andra, att ha samma valmöjligheter som andra skapar förutsättningar för en god hälsa och bidrar till en förbättrad folkhälsa i befolkningen i stort.

Personer med funktionsnedsättning upplever att de har en sämre hälsa än befolkningen i övrigt. Detta på grund av svagt inflytande, svag ekonomi och brister i tillgänglighet.

Här har regionen ett viktigt arbete att göra. Det arbetet ska göras tillsammans med funktionshinderrörelsen.

Samverkan sker mellan regionen och funktionshinderrörelsen. Det är en samverkan som ibland lämnar mer att önska. Här kan och bör förbättringar ske. Om modellen för förstärkt dialog i befintliga och nya forum bidrar till förbättringar för samverkan återstår att se, anser DHR Stockholms läns distrikt.

Vårt yttrande har fastställts av distriktsstyrelsen. DHR Stockholms läns distrikt

Jaan Kaur                                                                     Sari Nykvist
ordförande                                                                   ombudsman