Hälsa

Här under kan du läsa bloggar som rör hälsa

Så hittade Covid-19 även mig till sist (2020-08-06)

Coronapandemin har präglat merparten av vårt första halvår. Detta genom att vi så långt möjligt anpassat oss till en tillvaro i personlig karantän och social distansering. Ett levnadssätt som knappast någon av oss har kunnat vara oberörd av. Detta snabbt ökande virus bland befolkningen har nu länge styrt våra liv och dominerat innehållet i vår livsföring och dessutom hållit oss isär från varandra. Risken för att smittas av ett farligt virus har blivit en större kraft än den gemenskap som annars knyter oss samman och ger livet innehåll. Kanske kan detta undvikande på längre sikt bädda för framtida kontaktsvårigheter och återhållsamt beteende mot omvärlden.

Mina egna månader i denna opreciserade karantän har blivit en övning i begränsningens konst.

Ett påkallat onaturligt livsutrymme där en personlig krympning på alla plan varit tänkt att hålla mig ifrån viruskontakt och smitta. Den spridning som nu under lång tid visat sig i nästan otänkbart närgångna angrepp i olika åldersgrupper. Detta trots de avancerade vårdinsatser som vi inte ens kunnat tänka oss innan situationen blev verklig. Sjukvården har gjort allt för att ligga steget före i såväl bemötande som behandling av de svåraste covid-fallen. Dagligen har vi fått uppleva coronans kraft att påverka samhällets alla aspekter samtidigt som den ökat och blivit en världsomfattande virusepidemi. En erfarenhet som starkt kommit att dominera upplevelsen av att vi själva inte längre kan avgöra hur våra liv och vår omvärld kommer att se ut. När vi en gång kan lämna pandemins villkor lär vi upptäcka hur samhället är på väg att förändras.

Trots min strävan att hålla mig undan från angrepp lyckades covid-19 i början av juni hitta en ingång även till mig och bokstavligen slå mig till golvet. Mitt karantänliv har inte förmått hålla virusangrepp borta. Jag kunde en dag inte resa mig upp och förstod inte sammanhanget och orsaken. Efter att senare samma dag åter blivit liggande på ett golv utan kraft att resa mig upp, blir ambulanstransport enda sättet att flytta mig och SÖS-akuten konstaterar att jag smittats av covid-19. Då jag själv kan andas behövs inte intensivvård och jag förflyttas till Capio Nacka. Där blir jag liggande kraftlös som i dvala under 2 veckor. Provtagningar av mina kroppsfunktioner och stödinsatser görs återkommande så att viruspåverkan ska minska och organen sakta börja jobba igen. I det läget har jag själv ännu ingen uppfattning om vilken hälsostatus jag befinner mig i.

Efter min hemkomst vid midsommar börjar jag snart upptäcka hur covid-19 påverkar mitt allmäntillstånd och mina naturliga funktioner med kroppsliga och kognitiva symtom. Detta virus kan angripa på många olika sätt. Jag hoppas därför att snart bli en av de covidpatienter som får en bred rehabilitering och psykologiskt stöd för att hitta tillbaka till den allmänt fungerande person jag tror mig ha varit.

Gunder Wåhlberg, Juli 2020

Den nya världen! (2020-06-08)

Under våren 2020 har världen och människorna som lever i den tvingats in i nya tankebanor.
De enda som verkar må riktigt bra är djuren och Moder Jord!
Jag har många gånger under de senaste månaderna tänkt på aktivisten Greta Thunberg, som hann resa världen över och få fram otroliga budskap kring miljöfrågor innan, världen stängdes.

Ja, det nya viruset som florerar i hela världen har ställt allting på sin spets. Vi kan inte längre umgås med familj, släkt och vänner som vi är vana vid utan att tänka oss för och ju längre tiden går undrar jag och många andra vad denna distansering gör med oss?
Jag kan bli riktigt arg och ledsen när jag hör rapporteringen om alla människor som dör och framför allt alla äldre som bor på äldreboenden som har drabbats värst. Det har i många många år rapporterats om att de som arbetar på äldreboenden har en ohållbar situation och när vi nu dessutom har drabbats av en kris visar det mer än någonsin hur dåligt förberedd man faktiskt var. Okej, det här som vi går igenom just nu med Covid 19, hade ingen kunnat förutse, men när vi inte kan skydda de som är i mest behov, de allra mest sköra, då undrar jag hur samhället är uppbyggt. När det till och med råder brist på skyddsutrustning på våra sjukhus då kan man undra vart vi är på väg? Vad händer om fienden kommer, ska Sverige stå med armarna i kors och säga oj då!

Sedan har vi det här med ekonomin och politiken, vad kommer att hända när allt detta är över?
Människor förlorar sina jobb och företag går i Konkurs. Det är självklart att det först och främst är en riktig personlig tragedi, men det är också en tragedi för hela välfärden och samhället!
Jag tänker självklart på DHRs hjärtefrågor som till exempel Personlig Assistans, Personlig Service, tillgänglighet och bemötande you name it! Vi har sett förut hur dessa frågor har kommit i skymundan och till och med blivit till ett slagträ, när politikerna har ställts inför kriser. Därför är det viktigare än någonsin att vi höjer våra röster och visar att vi finns. Därför att om vi ska kunna bidra till vårt samhälle är det en förutsättning att våra hjärtefrågor blir prioriterade!

Vid tangentbordet
Anna Westerberg

Regionsbloggen