I början av 1900-talet placerades människor med nedsatt rörelseförmåga på anstalter, drivna av välgörenhet. De fick nöja sig med ett kraftigt begränsat liv. Då, fanns det inget eller litet stöd att hämta från samhället.

Sedan dess har DHR kämpat för att nöta ner fördomar, sänka samhällets trösklar och utöka rättigheterna för personer med nedsatt rörelseförmåga.

Nu lever en människa i Sverige snart tills hon är över hundra år. Det ökar kraven i på individuell anpassning och tillgänglighet i samhället.

Samtidigt ser vi hur vinden håller på att vända. Ersättningarna i socialförsäkringarna sänks, rättigheterna begränsas, stödet dras tillbaka. Att begränsa en grupp i samhället, är början på en begränsning för alla.

När vi väl accepterat att människor med nedsatt rörelseförmåga inte har rätt till ett liv med goda levnadsvillkor, står andra grupper på tur – äldre, barn, arbetslösa, flyktingar, kvinnor och så vidare. Det är en samhällsutveckling i helt fel riktning

Vi tror därför inte att det är färre rättigheter vi behöver, utan fler. För rättigheter skapar möjligheter. Med fler rättigheter kan fler delta i samhällsutvecklingen. Med fler rättigheter kan fler bli självförsörjande. Med fler rättigheter är det samhällets som får rätta sig efter människan, i stället för tvärtom.

Nu firar vi hundra år. När vi tittar tillbaka har vi lyckats åstadkomma mycket, men blickar vi framåt, finns mycket mer att göra.

Stärkta av vår historia tar vi oss an utmaningar för ökad delaktigheten, stärkt handlingskraft och rörelsefrihet för personer med nedsatt rörelseförmåga.