En aktiv fritid förbättrar livskvaliteten och hälsan, både fysiskt och psykiskt för alla. Men i Sverige är det både svårt och dyrt för personer med funktionsnedsättning att få tillgång till anpassad utrustning.
Fritidsbanken, som finns i många kommuner, erbjuder viss begagnad fritidsutrustning anpassad till personer med funktionsnedsättningar. Att låna utrustningen är gratis och utbudet styrs av vilken utrustning Fritidsbanken får i gåva. Därför varierar utbudet mellan olika Fritidsbanker.
Fritidshjälpmedel är mycket dyra och förskrivs inte av kommuner eller regioner. Till exempel kostar en armcykel runt 50 000 kronor och en skridskokälke runt 20 000 kronor.
I Norge är tio procent av det statliga stödet till idrott öronmärkt för utövare med funktionsnedsättning. Vårt grannland har arbetat målmedvetet med fritidshjälpmedel, där idrottshjälpmedel är en viktig del i att förbättra hälsan, välbefinnandet och livslängden. Varför finns inte liknande stöd i Sverige?
Sverige har skrivit under FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I artikel 19 och 20 formuleras rätten att leva självständigt och delta i samhället, samt rätten till personlig rörlighet. Och Sverige har fått skarp kritik från FN när det gäller rättigheter för människor med funktionsnedsättning.
Det är dags att svenska beslutsfattare börjar ta dessa rättigheter på allvar. Ett led i detta är att ge människor med funktionsnedsättning, såväl vuxna som barn, chansen till en meningsfull och aktiv fritid. Till exempel genom statligt tillskjutna medel för att öka möjligheten att låna fritidshjälpmedel. En aktiv fritid är en lika stark rättighet för människor med funktionsnedsättning som en fungerande vardag och ett deltagande i samhället i övrigt.
